Kap. 4 Samma kläder i plugget sen 1892

När Herman skrev sin bok 1984 stötte han på en skola som var mycket stolta över att inte ha bytt sin skoluniform sedan 1892. Pojkarna hade svarta höghalsade jackor och skärmmössor och flickorna sjömansklänningar med kjolar som gick ner till halva vaden. Och så knäppkängor. Idag ser det ungefär likadant ut. Jag såg en flock elever på ett av nöjesfälten i jackor som jag trodde hörde till marinen eller något sådant.

Kap. 5 Gangster, ett yrke man inte föraktar

Det här kapitlet kan jag inte yttra mig speciellt mycket om, eftersom jag inte stött på några gangsters i Japan. Men det är klart, enligt Herman så håller de bara sig till varandra och polisen har stenkoll på vilka som tillhör vilka gäng. Och tydligen är Tokyo supersäkert, nästan aldrig några rån eller påhopp, och ännu mer sällan är det turister som drabbas. Jag kan väl inte annat än att hålla med egentligen, eftersom jag inte upplevde Tokyo som en "farlig" stad.

Kap. 6 Åtta kanaler mord och hor

Ännu ett kapitel som jag inte har någon egen uppfattning om. Jag tittade inte på TV en enda gång under min två veckor långa vistelse i Japan. Men enligt Herman så visar man, i alla fall på 80-talet, mängder blod och nakna kroppar på kvällarna. Men som sagt, jag hoppar över en längre analys på det här kapitlet.

Kap. 7 Tack = Det är svårt att finnas till

Det här kapitlet berör japanskan som språk. Herman skriver att det är världens svåraste språk att lära sig, inte minst det skrifliga. Och ja, jag kan bara instämma till fullo. Yas försökte lära mig några enkla fraser, så som, hej, trevligt att träffas, jag heter Anna, osv. Men tydligen betonar de inga stavelser över huvud taget, vilket gör det väldigt svårt att få det rätta uttalet. Och att skriva det är ju bara helt omöjligt. Två olika ljudalfabet med 48 tecken i varje, plus kanji inlånat från Kina, plus lite "vanliga" tecken också.

Herman ger oss en liten språklektion i sin bok. Tack på japanska heter, som många säkert känner till, arigato. Men var färre vet om betyder det ordagrant "Det är svårt att finnas till", och det är tydligen precis så som japanen känner, att han måste återgälda skulden så fort som möjligt. Ursäkta på japanska heter sumimasen, vilket betyder "Detta är inte slutet", vilket innebär att den som ber om ursäkt förr eller senare kommer att bli tvungen att betala igen vad han ställt till med.

När jag var i Japan fick jag en lektion i hur en japan bör uppträda gentemot sina vänner, och något av det värsta man kan säga är att man inte bryr sig eller att det inte spelar någon roll. Tex "Var vill du äta någonstans?" eller "Tycker du att den här restaurangen ser bra ut?" måste besvaras med en riktig åsikt, och inget neutralt. I värsta fall, om man inte har någon åsikt, kan man svara "Jag har ingen erfarenhet av den här typen av mat, kan du vara snäll och förklara för mig vad det är?". Inte för att jag vet exakt vad det här hade med Hermans kapitel att göra, men det var något som jag reagerade på vad gäller japanernas sätt att tänka genom språket.

Igår jobbade jag på min gamla gymnasieskola som matteprovvakt. Det var i princip inga elver där, så under mina 6,5 timmar jag var där satt jag mest och läste en bok vid namn "Japaner, japaner, japaner" skriven av Herman Lindquist 1984. Han bodde i Japan under en treårsperiod och arbetade som Sveriges Radios korrespondent. Jag tänkte nu jämföra mina egna uppleveleser och betraktelser med hans i en liten "artikelserie". Och så får vi se hur mycket som förändrats på 25 år.

Kap. 1 Välkommen till världens fulaste huvudstad

Herman skriver att det tar en timme med buss från flygplatsen till själva terminalen på Narita flygplats med buss. Så fungerar det inte riktigt idag. Tacka vet jag tunnelbanor! Fast i och för sig, det tar fortfarande en dryg timme att ta sig till Narita från centrum. Det är det ju lite svårt att ändra på.

Kap. 2 Ursäkta min fula frus otäcka mat

Enligt Herman är det superovanligt att man blir hembjuden till en japansk familj. Jag hade ju lyckan att få besöka Yas familj i Osaka, och de levde inte alls så trångt som Herman beskriver det. Visserligen fick jag sova på en madrass på golvet, men Yas syster hade sitt eget rum med en vanlig säng, precis som vilken svensk tjej som helst. Däremot stämmer det som Herman skriver att man får ta av sig skorna ininanför dörren, sedan är det ett litet steg upp där man får gästtofflor på fötterna, och ska man sedan in i sovrummet (där golvet är täckt av sävmatta) måste man ta av sig tofflorna igen och gå i strumplästen. Att japanerna helt tiden ber om ursäkt för sig själva upplevde jag inte heller. "Ursäkta min fula hustru.. och inte kan hon laga mat heller.. ingenting har vi att bjuda på!" är ett av Hermans exempel på vad man kan få höra när man besöker en japan. Men ingenting i den stilen yttrades när jag var i Osaka. Yas familj var ju tvärtom väldigt angelägna om att få visa upp sin fantastiska toalett.

I samma kapitel berättar Herman även om bugningarnas vikt i Japan. Här bugas det till som tätt, och visst, det gör det fortfarande, men kanske inte i samma utsträckning som på 80-talet. Då var det viktigt att man bugade från midjan olika djupt beroende på rang, men när jag till exempel var på nöjesfälten i Japan så nickade bara "insläpparna" lite med huvudet och hälsade oss välkomna. Det var inga djupa bugningar där inte. Herman skriver att hissflickorna i de stora varuhusen bugar 2560 gånger i snitt per dag, och att konduktörerna på statsjärnvägarna bugar 2132 gånger per dag. Vad jag vet finns inga av de jobben kvar idag.

Kap 3. Världens dyraste biffar

Tydligen var köttpriset hisnande högt i 80-talets Japan, eftersom kossorna fick dricka öl och fick sákemassage av sina ägare. Upp till 1000 kr kilot kunde det visst kosta. Här har jag absolut ingen aning om hur det ser ut idag, eftersom jag är vegetarian och inte ens så mycket som kastar en blick på köttpriserna.

03.25 Mandag

Mindre an tva timmars somn och jag ar inte ens saker pa om jag kommer fram till flygplatsen i tid. Herre jissanens.

08.26 Sondag

Nu bar det av till Disney Land. Wiiiee!

19.12 Lordag

294. Det ar sa manga personer I Japan som drabbats av den sa kallade svininfluensan (enligt WHOs hemsida). Det innebar att Japan ar det landet som drabbats varst efter Mexico, USA och Canada. Tidigare sa fanns smittan framst i Kansai, omradet kring Osaka, men nu har den aven kommit till Tokyo.

Yas mamma har skickat en massa skyddsmasker och handdesinfektionsmedel, framst till mig eftersom jag ar ute och reser och bor halla mig frisk.

Idag har jag ju bara varit inomhus, men i morgon far jag nog vara duktig och ha mask pa mig nar jag vistas ute pa gatan. Bara for sakerhets skull liksom, aven om det kanns ratt fanigt.

17.31 Lordag

Just nu ligger Yas och sover siesta, for idag ska vi inte gora nagonting alls eftersom mina pengar kommer ta slut imorgon. Da aker vi namligen till Disney Land med Aki och Ako, och dar kommer storsta delen av mina resterande yen forsvinna snabbt. Men det har jag inte sa mycket emot faktiskt. Ska bli trevlig att traffa Ako igen, senast jag gjorde det var i Salamanca for ett ar sedan. Och Aki traffade jag ju forra helgen, men inte sa mycket.

Min och Yas nya hobby ar att spela spel pa Facebook och sla var gamla spansklarare Mig. Superkul att fordriva tiden med!

21.51 Fredag

Ikvall och idag har jag traffat tre av Yas kompisar. Forst sjong vi karaoke (for femte gangen!) tillsammans med en kille, kul, kul! Och sedan motte vi upp en tjej och kopte massa mat for ikvall. Jag skulle gora svensk (?) potatisgratang, och de andra nagot som heter Tapoyaki. Dessutom kom det en annan kille lite senare ocksa, och hela kvallen var valdigt trevlig.

Vi pratade spanska storre delen av tiden eftersom alla gar i samma spanskaklass, men de fick ova sig pa engelska ocksa, vilket de verkligen behover. Deras spanska ar betydligt battre an deras engelska, tyvarr. Men det var kul att lyssna pa deras tappra forsok att gora sig forstadda, och jag lekte larare och forsokte komma med sma tips nar det behovdes.

Just nu ar jag ensam hemma for Yas var tvungen att ga och kopa cigaretter. Men allt som allt har det varit en valdigt intressant och rolig dag idag!

22.15 Torsdag

Nu till mitt aventyr tidigare idag.

Yas skulle vara upptagen precis hela dagen, sa jag bestamde mig for att besoka tva museum pa egen hand. Forst till Nationalmuseet, och dit hittade jag nagorlunda smidigt. Rakade bara ta fel metro, eller tag eller vad det nu ar, en gang, men jag lyckades i alla fall ta mig fram till slut.

Sedan skulle jag till ett annat museum med orientaliska saker, pa ett helt annat stalle. Och nar jag kom ut fran den metron var jag helt forvirrad. Jag kom vilse nastan direkt, men trodde att jag visste vart jag skulle, men for det skulle vara en jattehog byggnad, sa jag forsokte ga dit, men jag fattade aldrig hur man skulle ta sig runt pa omradet, sa jag bestamde mig for att forsoka ta mig tillbaka till stationen istallet, men det hade jag ingen aning om hur jag skulle gora. Sa jag gick bara pa kann, helt vilsen och bortkommen i lilla Tokyo. Jag var ratt trott pa att inte veta var jag var, och plotsligt kom jag till en valdigt livlig och fargglad gata som jag gick nerfor, och sa vips var jag nara stationen igen.

Hem kom jag sedan valdigt smidigt. Inga vimseturer dar inte. Ratt metro tva ganger, plus ratt buss. Men sedan blev det problem.

Min nyckel fungerade inte!

Yas skulle inte komma hem forran 23 och vid den har tidpunkten var klockan strax efter 18. Jag hade inte direkt lust att sitta dar och vanta i fem miljoner timmar, sa jag borjade fraga folk pa gatan om de kunde engelska och om de hade en telefon. Jag var ratt otursam, tills jag stotte pa en trevlig liten dam som inte pratade ett ord engelska, men som forstod att jag var i nod och behovde en telefon. Pa japanska forklarade hon att jag kunde folja med henne hem och lana hennes telefon, det var i alla fall sa jag tolkade det, och sa blev det ocksa. Hennes dotter, eller nagot sadant, kunde pyttelite och ytterst begransad engelska, men anda sa pass mycket att hon forstod min situation. Vi ringde Yas, for som tur var hade jag hans nummer pa mobilen (det galler att vara forberedd, for jag hade tankt att aven om jag inte kan anvanda mobilen kanske jag behover hans nummer, och se sa ratt jag hade), men han svarade inte, trots att vi ringde tre ganger. Men sa plotsligt ringde han upp till deras nummer, och lovade att komma och lasa upp om 10 minuter, for som tur var sa var han inte langt borta.

Det visade sig att han hade last med den andra nycklen (hans dorr har tva olika las, och jag har bara nyckel till det ena), det lilla notet. Men som tur var sa loste det ju sig, och jag fick en trevlig liten inblick i hur trevliga och hjalpsamma japaner kan vara!

19.30 Torsdag

Vilken dag. Forst vilse i Tokyo helt pa egen hand, och sedan utelast, aven det helt pa egen hand. Smidigt va?

Fast jag overlevde tydligen, for har sitter jag nu och andas ut over att vara hemma i Yas lagenhet. Helt pa egen hand.

Mer info kommer sen nar jag har slappnat av nagra hekton.

14.39 Mandag

Nu till en annan sak jag larde mig hos Yas familj i Osaka.

I Sverige gar man ju vanligtvis inte med skor inomhus, som de flesta vet. I Spanien och Australien och manga andra lander daremot ar det helt okej att klampa in utan att ta av sig pa fotterna forst. I Japan fungerar det pa ett mellansatt.

Man tar av sig ytterskorna och satter pa sig innetofflor istallet. Men nar man gar in i sitt sovrum tar man av sig innetofflorna och gar i strumplasten. Valdigt komplicerat att komma ihag den lilla detaljen, och jag rakade flera ganger ga in i mitt rum med tofflorna pa. Sa da fick jag skynda mig att satta dem utanfor dorren innan nagon upptackte det.

Nar vi besokte ett tempel i Kyoto och ville ga in i en liten byggnad var vi ocksa tvungna att ta av oss skorna innan vi fick lov att ga in.

Har hos Yasu anvander vi dock inga tofflor, utan staller bara ytterskorna vid dorren, precis som i Sverige. Sa det kanns helt naturligt, trots att det finns en liten del inne i mig som vill behalla skorna pa, tack vare mitt halvar i Australien.

14.30 Mandag

Japanerna ar valdigt stolta over sina toaletter. Inte manga i Sverige skulle val vilja visa upp sin toalettstol for besokare och skryta med hur bra den ar? Jag har nog inte varit med om det innan i alla fall.

Innan jag var hos Yas familj i Osaka berattade han att deras toalettstol verkligen ar superhaftig. Och nar jag val var pa plats fick jag prova detta tekniska under.

Forst ska jag dock namna att manga av de publika toaletterna har varme inbyggd i sitsen, sa man fryser inte om andan om det ar kallt ute. Trevligt! Men sedan finns det ocksa raka motsattsen. Sa sent som pa sjuttiotalet (om Yas nu har koll pa det) sa fanns det inga vanliga toaletter som vi ar vana vid, utan det var bara ett "hal" i golvet. Tank er svenska utedass, fast nere pa golvet sa man maste sitta pa huk for att utratta sina behov. De har toaletterna finns fortfarande kvar pa nastan alla stallen dar det finns toaletter (men man kan aven anvanda de "nyare" typerna, fast pa vissa mindre stallen finns bara de gamla), och forsta gangen jag sag det undrade jag hur tusan man skulle gora. Men efter detta sa gick i alla fall tekniken framat.

Toaletten hos Yas familj har forutom en varm sits (som man naturligtvis kan stalla in temperaturen pa) en hel del andra funktioner. Man kan bli tvattad dar bak med tva olika vattenstralar, dar man kan stalla in styrkan och riktningen av stralen efter behag. Man kan aven fa vatten "dar fram" om man sa vill. Efterat kan man valja att bli lufttorkad och aven har kan bestamma hur mycket det ska blasa.

Som om detta inte vore nog, nar man kommer in i rummet sa lyfter toalettstolen pa locket pa helt egen hand, utan att man behover gora nagot mer an att oppna dorren. Och stolen spolar ocksa helt automatiskt, utan att man behover trycka pa nagon knapp (aven om man sa klart kan gora det ocksa, och sa aven med oppning och stagning av locket).

Jag har sett publika toaletter med tvattformaga ocksa, men den har toaletten var verkligen HiTec.

Nar vi var i Kyoto kopte Yas toalettoverdrag till locket, sitsen och pappershallaren, for i Japan ar toaletterna viktiga och man vill vara stolt over dem.

14.11 Mandag

Jag kom pa en sak jag maste skriva mer ingande om ocksa. Precis allt jag ror som har med elektronik gar sonder eller fungerar inte, ta en titt pa den har listan:

Mp3-spelare: Sonder i Australien.
Armbandsklocka: Batteriet slut nar jag skulle flyga till Japan.
Mobil: Fungerar inte i Japan eller Hong Kong, plus att batteriet tar slut hela tiden, trots att jag ju knappt anvander den.
Dator: Internet vill inte fungera, trots att det fungerar pa Yas dator.
Min kamera: Sonder i Osaka.
Yas systers kamera: Batteriet (laddningstyp, inte vanliga batterier) slut i Kyoto.
Plattang: Blir inte tillrackligt varm eftersom de har 150 V har istallet for 220 som i Sverige.

Jag ar hittills inte direkt overfortjust i japansk elektronik. Fast a andra sidan, man kan val inte direkt saga att det ar den som kranglar, men i alla fall. Otur har jag haft gallande sadana saker, det ar val det minsta man kan saga.

14.05 Mandag

Just nu ar jag ensam i Yas lilla minilagenhet, eftersom han ar i skolan. Och just nu ar jag valdigt trott pa att resa. Jag vill hem till min egen sang, mitt egna rum och min egen familj. Jag vill tillbaka till det gamla vanliga for en stund och bara vara.

Men nu ska jag sluta klaga for en stund och beratta lite mer om Japan.

Igar traffade vi Aki (tjejen) och vi akte till lite olika omraden och at lunch och middag tillsammans. En trevlig dag, fast de tva pratade en himlans massa japanska med varandra hela tiden, sa jag hangde inte med sa bra. Fast det var kul att traffa henne igen anda, och nasta helg ska vi traffas igen, och antagligen aka till Mount Fuji tillsammans. Fast det beror pa vadret. Tydligen ska det regna och vara daligt hela veckan.

Jag har aven fixat nya kontanter. Vi hittade ett Travelex-"kontor", men dar kunde man inte vaxla med kort, men jag fick reda pa att jag kunde gora det pa, ni kommer inte tro det, Seven Eleven. For enkelt for att vara sant. Sa nu ar jag inte helt baknrutt i planboken langre, och jag har betalat tillbaka alla de 8000 yenen som jag var skyldig Yas. Skont.

Planen for veckan som kommer, ja, den ar i det storsta obefintlig. Jag har ingen aning om hur jag ska spendera en vecka i Tokyo efter allt flangande i Osaka och Kyoto. Vi kanske ska aka till Yokohama, bara for att jag minns en sang dar de namner Yokohama. Maste kolla upp vad det ar for sang. Nu har jag gjort det, och det var visst om troll som kom i en luftballong och bland annat hade de en katt som jamade sa det hordes anda bort i Yokohama, sa dar har ni det!

Jag vill inte skriva for langa inlagg, sa nu delar jag upp inlaggen lite mer. Kanske att jag forsoker fa upp bilder till bloggen ocksa. Men vet inte riktigt hur det kommer ga. Sa vi far val se om det blir nagra bilder eller om det ar lattare att vanta tills jag kommer hem till Sverige istallet. 

07.54 Lordag

Jag kan verkligen inte sova bra pa de har sovinternetcafeerna. Jag vaknar flera ganger och tittar vad klockan ar och kanner mig lika trott varje gang. Superjobbigt.

Vill ni se nagra japanska tecken? Jag anvander ju ett japanskt tangentbord och det hander da och da att jag rakar klicka pa sprakbytesknappen sa att det hoppar upp massa krumelurer istallet for bokstaver. Titta har bara: 魚くぇんあゆなｙえ意ろあ絵 Snajsigt va?

Nu ska jag satta i linserna och se om jag kan vakna till liv, eller om jag ska forsoka sova en halvtimme till. Onskar att jag hade en normal sang, i ett normalt rum dar det ar tyst och morkt. Jag langtar faktiskt hem till min egen sang just nu.

23.55 Fredag

En sak som jag bara maste meddela. Min kamera ar sonder!! Sa nu har jag varken en fungerande mp3-spelare eller kamera. Ar det inte underbart?

Mp3:n ar gammal sa ska se om jag kan kopa nagot i Hong Kong, alternativt Tokyo. B, har du nagra forslag pa vad jag ska kopa?

Kameran daremot ar mindre an ett ar gammal, sa antar att jag fortfarande har garanti pa den och att den gar att fixa i Sverige. Sa nagon ny kamera blir det nog inte. Just nu anvander jag Yas systers kamera. Jag kan fora over bilderna till min dator, sa den losningen fungerade utmarkt tills batteriet tog slut och jag insag att den inte gick pa vanliga batterier utan fungerar som en mobiltelefon med laddare, och att jag inte hade laddaren. Som tur var intraffade detta efter min geishaupplevelse, och jag har massa bilder fran det (bade "professionella" och som Yas tog pa promenaden i byn). Men nu vet jag inte vad jag ska gora. Kanske kopa en engangskamera? Men da kan jag inte lagga upp bilderna pa datorn, plus att jag inte ar saker pa om jag kan framkalla bilderna i Sverige om jag koper en kamera har. Komplicerat och irriterande.

Men nu ska jag i alla fall sova. Toalettinlagget far komma nagon annan dag.

23.16 Fredag

Annu en natt som ska spenderas i ett datorbas, men i Kyoto den har gangen. Det har ar dock dyrare an det forra, men ocksa battre och tystare, och huvudsaken ar att jag kan sova bra.

Just nu sitter jag och tittar pa Biggest Loser-finalen som jag missade i Australien. Det kan jag gora eftersom vi har betalat for 12 timmar (man betalar per timme, men kan inte valja sjalv exakt hur manga), och jag inte behover sova exakt sa mycket.

Idag har varit den absolut basta dagen hittills, for jag blev forvandlad till geisha! Sminkning, kimono, fotografering och promenad i en timme ute pa gatan. Helt otroligt, aven om jag inte sag speciellt japansk ut. Det var jattemanga pa gatan som ville ta kort pa mig, bade turister och japaner. Roligast var en stor turistgrupp fran Estland som trodde jag var en riktig geisha eftersom de tackade for fotograferingen pa japanska. Det kandes valdigt konstigt att vara centrum for 30 personer med kameror i hogsta hugg. Det kandes verkligen som om jag var en kandis som fofoljdes av papparazzis. Men superkul var det i alla fall.

Nackdelen med idag ar att jag har slosat upp precis alla pengar jag har. Jag betalade min och Yas bussbiljett till Tokyo (vi aker harifran i morgon kvall) med mitt kreditkort, och Yas gav mig nya kontanter tillbaka for det, och av det finns bara 1000 yen kvar. Vi far se hur jag loser det lilla problemet pa det billigaste och smidigaste sattet.

Nu till igar. Nojesfaltet var toppenkul, trots att det inte fanns alls sa manga attraktioner som jag trodde skulle finnas. Men det fanns manga 4D-biografer (pa japanska) och simulatorer, vilket jag alskar, sa det var trevligt.

Att traffa Yas familj var superdupertrevligt! Och jag var overraskad av att de kunde prata engelska, for Yas hade forvarnat mig att de inte gjorde det, i alla fall inte hans mamma, men hon var jatteduktig. Alla var trevliga och mitt rum jag sov i var bra ocksa. Inte alls trangt, men jag sov pa en madrass pa golvet, som var jatteskon. Och bordet i mitt rum var superlagt och skulle man sitta vid bordet var det en kuddstol pa golvet som gallde.

Forutom geisha-forvandligen har vistelsen i ett japanskt hem varit det basta. Det ar sadana upplevelser jag ar ute efter, inte bara turistsaker, utan det akta kulturella. Och med det avslutar jag det har inlagget, for nu orkar jag inte skriva mer. Jag maste dock tillagga att jag ska skriva ett inlagg om toaletter i Japan. For de ar minst sagt intressanta.

13.37 Tisdag

Idag ar en ny dag och efter en ordentlig natts somn ar jag redo for nya aventyr.

Idag ska vi ta en titt pa Tokyo och inatt vid 23 ska vi ta en buss till Osaka och vara dar ett par dagar, och pa fredag aker vi till Kyoto for att sedan pa lordag eller sondag atervanda till Tokyo. Jag har bara med mig en liten ryggsack till Osaka och Kyoto sa jag hoppas jag har fatt med mig allt vad jag behover. Datorn far definitivt stanna kvar i Tokyo eftersom den tar for stor plats.

Vi ska aven forsoka inforskaffa ett SIM kort till mig sa att min mobil fungerar. Det skulle ju vara lite jobbigt om jag kom vilse pa egen hand och inte kunde kontakta Yas pa nagot satt.

Hans lilla lagenhetsrum ar det minsta jag sett. Betydligt mindre an ett studentrum i Lund, fast med en kokplatta som kok. Men det ska nog ga att overleva har anda tror jag.

Det ar i alla fall spannnade att vara i Japan, och det ska bli superkul att se sa myckte som mojligt av det nar jag ar har. Plus att min spanska ar faktiskt ratt okej, trots att jag inte pratat det pa nastan ett ar. Imponerad av mig sjalv!

Men nu kommer det kanske inte komma nagra uppdateringar pa ett tag framover. Beror pa var vi hamnar nagonstans och om det finns en dator i narheten. Tills dess, hoppas ni har det bra dar hemma, och jag hoppas att jag kommer ha det toppen ocksa.

01.35 Mandag

Nu ar jag i Tokyo mina vanner!

Resan gick val relativt bra, om man bortser fran att jag for forsta gangen spydde pa planet. Min mage fick nog och kastade upp det mesta jag tvingat i den, men efter det kandes det i alla fall lite battre.

Min dator vill inte fungera, eller rattare sagt, Internet vill inte koppla upp sig. Sa lanar Yas dator just nu, vilket far ga lika bra.

Jag ar egentligen for trott for det har sa ska nog sova nu. Uppdaterar nar jag har tid och lust igen! Men nu vet alla att jag i alla fall har kommit fram ordenligt.