19.19 Torsdag

Dags för lite uppdatering igen och jag börjar bakifrån för att ge er alla detaljer i kronologisk ordning.

Efter att ha spenderat en vecka i Alice Springs utan att ha gjort ett endaste skit (ja, i Alice flyger tiden iväg och utan att man hinner reflektera över det så har man slösat bort värdelös tid på att göra ingenting, jag förstår inte hur det är möjligt alls) så bestämde vi oss alltså för att åka till Darwin. Beslutet togs på två minuter:

Oren – Hey, jag har fixat två reskamrater (så han kunde dela bensinkostnaderna med dem) så i morgon åker jag till Darwin. Ska ni med?
Anna – Okej.

Och trots att det var en impulsgrej så visste vi att Alice Springs inte hade mer att erbjuda. Inga jobb i sikte. Så dagen efter påbörjade vi vår resa på drygt 1500 km norrut.

Resan började tisdagen den sjätte och vi kom inte fram till Darwin förrän lördagen den tionde. Det hade egentligen kunnat gå snabbare, men eftersom vi var fem personer som reste tillsammans tog det lite längre tid än beräknat. Det var alltså jag och Seb i vår (okej, hans, men jag körde ju också) van och i Orens van var det han och en tjej från Italien och en kille från Tjeckien. Efter matinköp, bensin- (och diesel-)påfyllning började vi så vår "lilla" tripp.

Första dagen körde vi bara och till slut stannade vi på en rastplats som hette Taylor Creek. En väldigt händelsefattig dag men trots det var jag helt slut av allt stressande och försök till planering.

Andra dagen, onsdagen, åkte vi vidare en bit och stannade för att titta på "Devils Marbles". Den består av flera grupper stora runda stenblock som ligger på varandra. Rätt häftigt att naturen kan ordna det så. Därefter fortsatte vi med "staden" Elliot som mål för dagen. Fast dessförinnan skulle vi stanna i Tennant Creek för lite mer inköp och bränslepåfyllning. 30-40 km innan vi kom fram till Tennant Creek fick vi problem med ett av bakdäcken. Det var uppslitet och såg inte alls bra ut. Vi var rädda att det skulle explodera men tog chansen och fortsatte försiktigt. Rätt som det var smällde det såklart till. Som tur var så har den här bilen fyra bakdäck, så vi kunde fortsatta väldigt långsamt på våra kvarvarande fem däck.

När vi väl kom fram till Tennant Creek letade vi upp en däckverkstad men de hade naturligtvis inte rätt sorts däck hemma, så vi fick använda extradäcket istället. 20 dollar tog de för att byta det. Därefter shoppade vi lite och döm av min förvåning när jag hittade något jag inte sett på mycket, mycket länge: Annas pepparkakor!! Hur stor är chansen att man stöter på det mitt ute i ingenstans i en småstad i Australiens centrum? Dessutom hade de fyra olika sorters, med mandel och apelsin och allt möjligt i. Jag har inte ens sett dem i Sverige. Men jag köpte ett paket original och lyckan var total.

Tills vi skulle fylla däcken på bilen med luft. Seb lyckades inte göra det utan luften sipprade ut så fort han tog bort pumpen, så det blev en ny utflykt till däckverkstaden, där ytterligare 20 dollar slösades på ingenting, eftersom de inte hittade något fel på däcket. Efter det kom vi dock iväg, betydligt senare än beräknat. Oren och hans sällskap hade redan åkt iväg, så nu fick vi skynda oss mot Elliot, som alltså inte är en stad, utan mer ett minisamhälle utmed vägen. Vägen förresten heter Stuart Highway och går hela vägen från Adelaide i söder till Darwin i norr, mer än 3000 km.

Det var mörkt när vi kom fram och det var enbart tursamt att vi lyckades hitta Oren. Ingen av oss hade naturligtvis mobiltäckning, och vi hade bestämt att vi skulle besöka två tjejer vi träffat på campingen i Alice. De hade nämligen fått jobb i Elliot en vecka tidigare. Väldigt trevligt att träffa dem igen.

Den natten sov vi i en park där det egentligen inte var tillåtet att sova, men ingen kom och jagade bort oss som tur var. Dagen efter bar det åter igen av norrut, men innan dess åkte vi ut på en sand/grusväg för att äta frukost vid en sjö. Trevligt. Vegetationen hade förändrats på vår väg norrut. Istället för röd sand överallt växte det nu gröna träd utmed vägen, vilket var ett trevligt miljöombyte efter att ha varit i öknen i över två månader.

Vårt nästa stopp var Daly Waters. Där finns nämligen Northern Territorys äldsta pub. De har serverat öl sedan 1897 (om jag minns rätt) och gäster har lämnat kvar allt möjligt genom åren som gått. Flaggor från alla världens hörn (såklart hittade jag en svensk), t-shirtar, underkläder, bilder och kort, till och med körkort och ID-handlingar. Allt möjligt satt uppe på väggarna och hängde från taket. Rätt coolt.

Därefter körde vi vidare mot Mataranka. Där badade vi i en "Thermal Pool", en naturlig varmvattenpool, omgiven av tusentals fladdermöss. Det hängde "Flyging foxes" i vartenda träd och det var riktigt häftigt att se dem sådär mitt på dagen. Plus att omgivningarna var riktigt tropiska, det var som att vara i en äkta regnskog. Helt annorlunda mot Alice Springs med andra ord.

Det var otroligt skönt att ligga där i vattnet och njuta, men efter ett tag var vi tvungna att fortsätta vår färd norrut eftersom vi var tvungna att sova någonstans. Det blev en rastplats vid namn King River.

Morgonen följande dag var varm och efter att ha kört en stund kom vi fram till Katherine. Det är ett av de lite större samhällena utmed Stuart Highway, och kan nog klassas som en stad. Där ordnades Internet, Seb hade nämligen köpt en Internet-pinne men den skulle registreras och via telefon var det väldigt problemfyllt eftersom kvinnan på andra sidan luren inte verkade förstå att han inte ville ha en fem års bindningstid och att han inte hade en fast adress i Australien. I Katherine däremot gick det på fem minuter i en telefonaffär.

Vi puffrade vidare mot ännu en Thermal Pool och njöt av det varma vattnet. Vi åt lunch där innan det bestämdes att vi skulle skilja på de två bilarna. Från början var det nämligen tänkt att vi allihopa skulle åka till Kakadu National Park men eftersom jag kände mig stressad på grund av att tiden rann iväg beslöt vi att jag och Seb skulle åka direkt till Darwin medan de andra tog vägen via nationalparken.

Jag och Seb sov på en rastplats som hette Hayes Creek och morgonen efter möttes vi av en kvinna utanför vår van. Hon satt på en bänk och tog kort på några fåglar som gick omkring och åt bröd som hon kastat till dem. Hon var väldigt pratglad och trevlig. Det bästa var att hon frågade varifrån i NSW jag kom. Varför hon frågade det? "Vår" bil är registrerad där och det står det på nummerplåten, och tydligen hörde hon inte på min dialekt att jag inte var från Australien. Alltid lika trevligt.

Vi kom till slut fram till Darwin vid lunchtid och värmen var översvämmande. Fast egentligen är det inte hettan som är värst, utan fuktigheten. Man svettas, svettas och svettas. Tar man en dusch går det inte mer än två minuter innan man vill ta en ny. Fruktansvärt. Tur att alla ställen vi varit på har haft pool. Annars hade man nog inte överlevt länge här uppe i norr.

Sedan vi kom till Darwin har det inte hänt mycket. Jag har ringt runt till tusen olika ställen för jobb, men inte fått något ordentligt napp ännu. Ännu ett Alice Springs??

Vi har träffat Katie och Kata från Mt Denison ett par gånger och åt crepes med dem en kväll. Vi har varit och badat i en saltsjö ett par gånger. Den är så salt att man flyter upp till ytan utan någon som helst ansträngning. Det är i princip det enda stället man kan bara på, förutom i en pool, eftersom det är krokodiler överallt, plus att det är manetsäsong nu också. Men sjön är väldigt trevlig, och poolerna lika så. Det enda negativa med sjön är sandlopporna som frossar på badare. Mina ben och resten av kroppen är full av bett. Överallt! Dessutom har min infektion på ryggen (vet inte om jag berättat att jag fått en svampinfektion på skulderbladet som nu spritt sig till fler ställen på ryggen, men jag smörjer in det flera gånger om dagen) inte blivit bättre, utan kliar allt som oftast. Jobbigt värre.

Vi har flyttat runt en hel del sedan vi kom hit. Första natten sov vi på en jättebra campingplats som bara kostar 25 dollar per bil (om man inte är mer än två personer). Andra natten sov vi på ett annat ställe som kostade lika mycket men som inte alls var lika bra. Tredje och fjärde natten sov vi på gatan i utkanten av stan, där fullt med backpackers håller till. Tydligen bryr sig inte polisen om just den platsen, för annars är det inte tillåtet att campa hur som helst. Femte natten (förra natten) var vi tillbaka på den första campingplatsen som jag fullkomligt älskar. Det är så rent och snyggt och trevligt. Inatt ska vi sova där igen, men i morgon tror jag det blir gatan igen, för att spara pengar.

Vi har fixat nya däck till bilen också. Seb ville byta båda framdäcken eftersom de var i dåligt skick och han köpte ett nytt däck till bakdelen av bilen. De är nämligen olika stora, de där fram och de där bak.

I tisdags jag på ett diskotek som heter Discovery. Seb ville inte gå, så jag var där med Oren, en irländsk tjej och en fransk kille. Jag träffade även K&K en snabbis vilket var trevligt.

Vad som händer härnäst vet jag naturligtvis inte. Som vanligt. Får vi inte napp här kanske vi åker tillbaka till Katherine. Vi får se helt enkelt.

Åh, vad jag mer ville säga var att jag har lärt mig att solen går upp i öst och ner i väst. Det är alltid bra att veta.