22.18 Fredag

Ja, man kan verkligen tro att jag gick i ide, som Mammica skrev i en kommentar till förra inlägget. Och på sätt och vis gjorde jag väl det också. Både en sorts bloggide och världside, eftersom jag mest hållt mig hemma sedan jag kom tillbaka till Sverige. Men nu är det äntligen dags för en uppdatering om vad vi gjorde sista veckorna i Australien.

Och uppdateringen börjar med att jag kopierar in ett inlägg som jag troddde att jag redan publicerat. Ojdå. Men här kommer det ändå:

Just nu sitter jag på flygplatsen i Melbourne och väntar på att få flyga till Sydney, och eftersom jag inte har så mycket annat för mig (mer än att ha huvudvärk och troligtvis feber) så tänkte jag fortsätta på föregående blogginlägg.

Sista dagen i Kings Canyon var även den varm, och Mammica hade redan innan halvt bestämt sig för att stå över dagens vandring. Kvällen innan drabbades Lillebror av någon svullnad på ankeln och kunde inte gå på den. Än idag vet vi inte exakt vad det var, men efter ett dyrt sjukhusbesök i Adelaide ordinerades hand antibiotika och nu är fossingen bra igen.

Men han fick i alla fall stanna i bussen han också. Det var trevligt att äntligen få se Kings Canyon på riktigt, trots att det var varmt och äckligt. Sedan bar det av tillbaka till Alice Springs och vandrarhemmet igen.

Dagen efter åkte vi till flygplatsen för att åka vidare mot Adelaide i söder. Väl där hoppade vi på en shuttlebuss som skulle ta oss till vandrarhemmet där, och på vägen dit fick vi en liten guidning av chauffören. Adelaide var ju det enda stället jag inte varit i tidigare.

Vandrarhemmet visade sig vara något av en besvikelse. Sunkigt och inte speciellt fräscht alls. Fast vi överlevde de två nätterna vi hade där i alla fall.

I Adelaide gick vi till Queen Victoria Market, Heigh’s Chocolates Visitor Center (där vi fick en guidad rundtur och gratis provsmakning av chokladen, mums!) och Glenelg Beach. Stranden var trevlig, till skillnad från Melbournes St Kilda. Mer än så hann vi dock inte med i Adelaide eftersom hela måndagskvällen spenderades på sjukhuset. Trevligare hade man ju kunnat börja.

På onsdag morgon skulle vi ta en taxi klockan 8.30 för att hämta upp vår hyrbil klockan 9. Men ingen taxi kom, så vi ringde efter en ny, som inte heller kom. 9.05 kom det dock en taxi så då kunde vi äntligen komma därifrån. Sedan började äventyret.

När jag och mamma fått nycklarna till en blå Mitsubishi Lancer var spänningen på topp. Nu skulle det bli köra av. Inne i Adelaide city! På vänster sida! Jag satte mig bakom ratten och körde ur garaget, vilket gick rätt bra. Bilen var automatväxlad, så man behövde inte tänka på något sådant, fast det visade sig att den även var halvautomat, vilket var det jag körde på i början. Vi kunde inte alls förstå varför den inte växlade upp, trots att jag körde i 50-60 km/h. Men sedan upptäckte vi ju att man kunde ställa in det också.

Den lilla turen ut ur Adelaide gick förvånansvärt bra, och jag krockade inte med någon över huvud taget. Och helt plötsligt var vi på väg mot Melbourne.


Så där, då var vi tillbaka i nutid, och vi fortsätter längs de australiensiska vägarna.

När vi väl kommit ut på huvudvägen som snart skulle få namnet "Prince's Highway" gick allt som smort. Spänningen lättade och var enbart roligt att köra igen. Vi stannade på en liten lastbilsrastplats för att Lillebror och Mammica skulle byta plats, så hon kunde sova där bak och Lillebror blev kartläsare istället. Sedan fortsatte det hela vägen till Port Fairy, en nätt liten resa på 600 km. Det var nämligen där vi skulle övernatta första dagen. På vägen dit stannade vi till i Meningie där vi åt lunch, Kingston SE där Mammica tog över och körde de två timmarna till Mt Gambier där jag återigen fick sitta vid ratten.

Strax därefter lämnade vi South Australia bakom oss, förlorade en halvtimme i tidsskillnad och hamnade i Victoria. Jag trodde att de skulle ha någon form av tull och ett stort sträck på marken, men det fanns bara en skylt som hälsade oss välkomna till Victoria. Så mycket för en lyckan.

Vi hamnade så småningom i Portland där vi tankade och körde sedan vidare mot Port Fariy. På grund av förseningen på morgonen och att jag glömt bort att räkna med tidsskillnaden kom vi en timme försent till vandrarhemmet. Ägaren stod utanför och väntade på oss, den stackaren. Han var sen till sin middag och sprang iväg så fort han berättat var nyckeln till vårt rum låg.

Men vilket vandrarhem! Det helt klart mysigaste jag någonsin varit på! Helt otroligt vad rent och snyggt och fullt med atmosfär. Inget stort och kommersiellt vandrarhem här inte, utan ett jättetrevligt litet hus. Hur underbart som helst efter det vi möttes av i Adelaide. Dit vill jag gärna igen! Synd att det är så långt borta..

Dagen efter fortsatte vår färd österut. Vi körde förbi Warnambool, svängde höger, och så var vi äntligen på Great Ocean Road. Världens vackarste väg. Först en liten transportsträcka för att komma ut till havet, men oj säger jag bara. Första utsikten över havet tar verkligen andan ur en. Så otroligt maffigt! Stenformationerna i vattnet vid det första stoppet vid namn Bay of Island, var helt maginifikt. Något sådant ser man inte överallt. Tänk er raukarna på Gotland som i sig är rätt häftiga, men mycket större och mitt ute i vattnet. Så häftigt!

Sedan stannade vi i princip på alla "stoppställen", så som Bay of Martyrs, The Grotto, London Bridge och The Arch som alla är olika klippformationer. Vi stannade för en liten lunch i Port Campbell och fortsatte sedan till Loch Ard Gorge och slutligen höjdpunkten som de flesta hört talas om, The Twelve Apostles, De tolv apostlarna (som inte alls är 12 eftersom en del trillat ner i vattnet). Vi kollade även in Gibson's Steps en snabbis, och sedan bar det av raka vägen (eller slingriga vägen) till Wye River, dagens sista stopp. Men dessförinnan var vi tvungna att stanna till i Apollo Bay för matinköp.

Varför jag skrev att det var en slingrig väg har sina förklaringar: Den var slingrig!! Värre väg har jag aldrig skådat i hela mitt liv, och inte Mammica heller. Först gick det uppför in i Otway Nationalpark som bestod av en massa skog, och stup och berg på sidorna vissa sträckor. Sedan gick det nerför på samma sätt, och det blev så mörkt att jag var tvungen att sätta på ljusen (ja, man har ju inte det automatiskt i Australien såklart). Sedan kom vi fram till kusten igen, och då var det berg på vänstersidan med havet till höger, och slingerikrokvägar hela tiden. Hastighetsskyltarna sa 80, men så fort gick det nog aldrig att köra. Inför varje liten sväng fanns en rekommenderad-hastighetsskylt och de sa oftast 30-45, ibland så högt som 60, men det var oftast 40 eller lägre som gällde för min del.

Sådan var vägen en låååång stund, säkerligen två timmar, jag minns inte riktigt. På grund av detta lilla äventyr blev vi naturligtvis försenade till vår bokade campingplats i Wye River. De ringde till mig när vi var i Apollo Bay (jag hade ju såklart ingen mobiltäckning större delen av bilturen) och sa att de lämnade nyckeln till oss utanför så vi kunde hämta upp den när vi kom fram. Skönt att slippa stressa. Slutligen kom vi trots allt fram och fann oss i en liten ministuga. En ganska trevlig sådan, trots att vi inte hade egen toalett, och området runt omkring var trevligt också.

När vi skulle checka ut frågade vi om man kunde se koalor någostans i närheten, för vi hade sett en massa varning-för-koalor-skyltar utmed vägen sista biten, och jag hade även läst att det skulle finnas vilda koalor på campingplatsen. De berättade för oss att vi kunde gå en liten rund på campingen och förhoppningsvis se någon uppflugen träden. Så det gjorde vi innan vi åkte iväg.

Guess what? Vi såg koalor! Och jag var den som såg dem först. Mammica trodde att de skulle vara små så det skulle vara svårt att se dem, men jag visste ju vad jag letade efter. Kul att äntligen ha sett helt vilda koalor, det är det inte alla som gör faktiskt.

När vi fått vår koala-glädje-dos åkte vi vidare igen. Vi passerade Lorne, Anglesea och stannade slutligen i Torquay. Där åt vi lite och jag shoppade lite. Det är nämligen en stor outlet-stad (eller snarare ett samhälle kanske) där de har surfbutiker som Quicksilver, Billabong och min favorit, Roxy. Jag köpte ett linne på Roxy, och hade egentligen velat köpa mer, men vi ville iväg i tid för att komma fram till Melbourne innan det blev mörkt.

I Geelong blev det lite virrande innan vi kom ut på Prince's Highway igen, sedan blev det raka vägen till Melbournes utkant. För när vi väl kom dit blev det snurrigt så det stod (o)härliga till. Det var minsann inte det lättaste att köra i tung trafik på en fyrafilig väg (alltså fyra filer i min riktning) in till stan. Efter lite felkörningar och utbrott kom vi i alla fall något så när rätt, och efter ytterligare en massa virrvägar kom vi äntligen fram till vårt incheckningsställe för lägenheten jag hade bokat åt oss. Stessen kröp i oss, kanske speciellt mig, eftersom vi skulle hinna lämna in bilen också. Klockan var runt 16 och jag trodde att bilaffären stängde 18, så det blev en snabb avlämning av vårt bagage i lägenheten och sedan bar det av mot stan i rusningstrafik.

Att köra i Melbourne som har mer än tre miljoner invånare i rusningstrafik är inget jag uppskattade (och dessutom kör det spårvagnar överallt också). Visserligen gick det hela bra, men vi körde runt i två timmar som små vilsna turister, vilket vi ju också var. Jag hade visserligen varit där tidigare och hälsat på min brittiska vän, så jag kände ju igen mig, men det var inte helt lätt att ta sig fram eftersom flera av gatorna var enkelriktade och det var trafikljus i varenda korsning som gjorde att det tog lång tid att förflytta sig.

Jag ringde till biluthyrningen och sa att jag antagligen skulle bli lite sen, då klockan var nästan 18, och då sa de att jag inte behövde lämna in bilden förrän klockan 9 morgonen efter. Kunde jag inte ha fått veta det lite tidigare? De sa också att de hade öppet toll 18.30, så vi bestämde oss för att försöka ta oss fram i tid till dess, och bli av med bilen för att slippa gå upp tidigt och köra dagen efter. Klockan 18.29 kom vi äntligen fram, men jag blev tvungen att parkera på motsatt sida, och då sa killen som tog emot bilarna att jag kunde göra en u-sväng mitt i gatan för att komma över till andra sidan så skulle han ta över därifrån.

För er vetskap blev jag helt förskräckt av hans förslag. Dels var jag redan superstressad, och dels ville han att jag skulle göra en u-sväng mitt i en stor korsning med bilar från precis alla håll och kanter. Men, jag tog mod till mig, andades in, och gjorde en manöver jag aldrig skulle ha fått för mig att göra annars. Bilar tutade på mig, men som tur var körde ingen på mig, och jag höll mig ifrån mina medtrafikanter också. Skönt! Och jag var lite stolt över mig själv för att ha klarat av all bilkörning så galant.

Vi tog tåget tillbaka till South Yarra där vi hade vår lägenhet, och det var så skönt att ha lite riktig lyx med en fin lägenhet med sköna sängar, stort kök och underbar toalett med handdukar och shampoo och allting. Till och med Internet hade vi där.

I Melbourne spenderade vi fyra nätter och vi såg bla Queen Victoria Market, Federation Square, St Kilda beach (där jag redan varit) och Docklands dit vi åkte med den mysiga gratisspårvagnen som går genom stan. Vi var även på Melbourne Museum och IMAX som är världens (3:e) största bioduk och såg A Christmas Carol i 3D.

På måndagen flög vi vidare mot Sydney och till vår nästa lägenhet där vi skulle spendera de sista fem nätterna. En superlyxig lägenhet som var mer som ett hotellrum med kök där de städade varje dag, bytte ut handdukarna och bäddade sängarna. Lyx lyx! Speciellt för mig som var van att bo i en bil och duscha i en allmän dusch och äta skräpmat för att överleva.

I Sydney gick vi runt och tog en guidad tur inne i Operahuset, och jag visade resten av familjen de flesta av mina favoritställen. The Rocks, Darling Harbour och naturligtvis Manly. En av mina absoluta favoritplatser på jorden, så full av underbara minnen. Lillebror och Mammica besökte Wildlife World, medan jag gick till banken och avlsutade mitt konto, eftersom jag redan varit på Wildlife. Tillsammans gick vi till akvariet och en kväll åkte vi hem till mitt gamla hem och åt middag tillsammans med Vic, Le, Ry, Hee, Ras och Osa. Så superkul att se alla igen, speciellt Hee som verkligen är en tjej jag tycker om. Och Ry var ju underbar som alltid han med, och katten Billy var sitt gamla vanliga mysiga jag, men hade fått en lekkamrat i form av valpen G.G. Hon tyckte helt klart det var roligare att leka med Billy än vad han tyckte det var att leka med henne. Stackars katt, fast han stod ut med henne ändå.

Dagen efter middagen bestämde vi (jag och Lillebror) oss för att vi skulle upp på Harbour Bridge och klättra. Hee följde också med, till min stora förtjusning, och vi betalade 200 dollar och fick vara med på en guidad tur upp på bron. Allra högst upp gick vi. Rätt häftigt att ha varit där, men jag var ändå lite besviken. Jag hade föreställt mig att det skulle vara ännu mer spektakulärt, men det var i alla fall helt okej. En kul upplevelse.

Mammica och Lillebror flög hem till Sverige på lördagen och jag åkte tillbaka till mitt gamla hus för en sista natt. Jag slapp sova i vardagsrummet eftersom Le inte var hemma, och jag fick utnyttja hans säng istället. Skönt. Jag gjorde inte så mycket sista dagen i Australien, jag packade inte ens eftersom jag redan avklarat det innan de andra åkte iväg. De fick med sig en hel del av mina saker så jag skulle slippa få övervikt. Det var också väldigt skönt.

På söndagen var Vi snäll och skjutsade mig till flygplatsen och sen bar det av för sista gången. På ett tag i alla fall, man vet ju aldrig när jag åker tillbaka.

Flygresan från Sydney till Abu Dhabi var ju som bekant den värsta jag varit med om i mitt liv som flygplanspassagerare. Min TV-skärm fungerade inte som den skulle, och efter att jag gjort flygvärdinnorna medvetna om det tog ett ett bra tag innan jag till slut fick en liten minidator som tydligen var från första klass och som jag fick sagt till mig skulle innehålla alla filmer som den vanliga, och antagligen fler.

Men icke sa Nicke. Där fanns bara 13 filmer, jämfört med de 78 som fanns på den vanliga skärmen. Så, jag klagade på det, och de skulle kolla vad det fanns för andra lösningar. Ingenting hände, och jag frågade om jag kunde byta plats istället, och de två olika tjejerna jag pratade med skulle se om det var möjligt. Ingenting över huvud taget hände. Jag plingade på dem flera gånger, men fick ingen service alls. Till slut kom det en man jag inte sett tidigare, och när jag frågade honom var jag väldigt bestämd och sa vad jag hade att säga. Han kom tillbaka ganska snabbt och beklagade situationen och sa att det inte fanns något ledigt.

Då hade det gått fem timmar sedan vi lyft, och jag var så trött på hela situationen så jag gav iväg min lilla datorskärm "från första klass", och var arg på hela flygplansbesättningen. Okej att de inte kunde lösa problemet, men att behöva vänta fem timmar på att ens få fram ett svar om hur det var, det tyckte jag inte var okej alls.

Så, summan av kardemumman blev att jag var sur hela flygningen och gjorde ingenting annat än att försöka sova så mycket som möjligt. Flygningen var på 15 timmar. 15 långa timmar.

Från Abu Dhabi till Frankfurt var det bättre, även om jag fortfarande inte var helt nöjd. Och efter att ha väntat i 8 timmar på flygplatsen ville jag egentligen bara därifrån så fort som möjligt.

I Frankfurt var jag tvungen att checka in igen, och det gick relativt smidigt och sedan var det bara en liten kort resa till Göteborg. På vägen dit satt jag jämte en trevlig man som också varit i Australien, fast när han var yngre. Det var kul att prata med honom, trots att jag vid det laget var supertrött och egentligen ville sova.

Pappa och Lillebror hämtade upp mig i Göteborg och jag somnade snabbt i bilen. Och så plötsligt var vi hemma igen.

Sedan dess har jag inte gjort mycket. Jobbat en dag i Kupan, tagit svininfluensasprutan och inte så mycket mer. Inte vad jag kommer ihåg just nu i alla fall. Jag har mest tagit det lugnt, och första veckan spenderade jag i princip i sängen. Innan jag åkte till Australien andra gången i somras fick jag de tre första säsongerna av House, så jag sträcktittade på dem, och dessutom fick jag feber av vaccinet, så jag blev sängliggande i alla fall.

Nu är det snart jul och jag saknar Australien. Jag saknar alla människor jag träffat där och önskar att Australien kunde flytta sig lite närmare Sverige. Jag saknar speciellt Seb eftersom vi spenderade så mycket tid med varandra i slutet, och jag är så avundsjuk på alla som fortfarande är kvar där med honom.

Någon dag kommer det kanske bilder också. Men jag har så många så vi får se om jag orkar ta tag i det innan nästa år. Man kan ju alltid hoppas.

Jag vill i alla fall tillbaka till Australien någon gång i framtiden, förhoppningsvis inte så långt från idag. Men det får vi se senare. Australien har varit ett enda stort äventyr, och jag önskar att det aldrig tagit slut. Dags för nya tag kanske, och man vet aldrig var jag hamnar.

11.39 Måndag

Tänk va, att det faktiskt går att sova 2,5 timmar på ett flygplatsgolv. Mystiskt.

8.13 Måndag

Här sitter jag nu i Abu Dhabi och väntar, och väntar och väntar. Jag kom hit vid 5.45 och mitt plan går 13.35. Jobbigt.

Klockan 21.20 idag kommer jag i alla fall landa i Göteborg. Jag saknar redan Australien och vill åka tillbaka i morgon.

Flyget hit till Abu Dhabi från Sydney var det värsta genom tiderna. Detaljer kommer senare, nu orkar jag inte berätta om det. Bara att värre får man leta efter, och då har jag ändå varit så illamående på en flygning å jag spydde det första jag gjorde när vi landade.

Nä, jag får väl försöka vila lite innan det bär av mot Frankfurt. Man får väl hoppas att det blir lite trevligare den här gången.

04.13 Lördag

Tre timmars sömn.

Behöver jag säga att jag känner mig som en zombie? Men det går nog bra ändå.

Det här kanske blir det sista inlägget på ett tag framöver. Men våndas inte över det, jag kommer med uppdateringar så snart jag har möjlighet,

23.27 Fredag

I morgon åker jag tillbaka till Alice Springs. Flyget går klockan sex och min shuttle buss kommer och hämtar mig 4.45. Tidigt som tusan. Di hämtar mig få flygplatsen fem timmar senare (jag har en mellanlandning i Melbourne också) och sedan får jag skjuts med henne tillbaka till farmen, antingen på lördag eller söndag. Blir det söndag får jag sova i deras hus inne i Alice. Inget vandrarhem den här gången alltså.´

Eftersom jag vet hur dålig Internet-förbindelsen är ute i öknen tänkte jag ta ett snabbt faktainlägg. Mammica skickade nämligen ett mail med en del frågor som jag tänkte svara på.

Maten - Jag är vegetarian, vilket ibland skapar problem ute i världen, men eftersom Kata också skippar köttet känns det inte lika jobbigt. Di lagar bra mat och vi är väldigt nöjda med situationen, trots att vi bor på en boskapsranch mitt ute i öknen.

Arbetstider - VI går upp klockan 6, 6 dagar i veckan. Klockan 6.30 är det frukost och klockan 7 börjar vi jobba. Någon gång på förmiddagen, runt 10, har vi en liten "smoko"-rast. Lunch är klockan 13, och vi slutar jobba runt 18, efter att ha matat djuren vid 17.

Arbetsuppgifter - Varierar. Trädgårdsarbete, djurmatning, boskapsarbete. Kan vara i princip vad som helst.

Hästen - De har bara en häst som heter William. Ingen rider honom utan han går bara i hagen hela dagen. Stackaren.

Vädret - Det börjar bli vår nu, så temperaturen på dagen blir lätt över 30. Innan jag åkte därifrån för snart 1,5 vecka sedan var det inte fullt så varmt, kanske runt 25. Nätterna var superkalla, och på morgonen fick man ha tre tröjor på sig för att inte frysa ihjäl. Jag tror inte att det är lika kallt nu, och jag är säker på att det kommer bli  betydligt varmare snart. 40 grader är inte helt ovanligt.

Underhållning - Det finns inte direkt något speciellt sätt att roa sig på. Men på lördagskvällarna brukar det bli lite drickande för att fira att veckan är över. Man kan inte direkt åka in till Alice och gå ut på pubben. Och på vardagarna är man så trött så vi brukar sova vid 20-tiden. Söndagarna brukar spenderas i solen. I alla fall om vi tjejer får bestämma.

Så, det var allt. Nu ska jag nog göra mig i ordning för resan imorgon. Väskorna ska packas, och jag bör försöka sova i alla fall ett par timmar innan jag blir hämtad.

21.24 Torsdag

Ikväll ska jag återigen sova i vardagsrummet i Sydney, men den här gången behöver jag inte oroa mig för att bli väckt för tidigt. Efter att ha sovit på golvet i vardagsrummet i Tamworth i tre nätter är det nu fruktansvärt skönt att veta att Ry, Le och Vi är och åker skidor igen. Så det är bara jag, Ras och Osa hemma, och de lär inte gå upp i ottan. Helt underbart!

I morgon blir det Manly för hela slanten. Hoppas på att det blir fint väder, för jag har tänkt spendera en hel del tid där på stranden eftersom det är en väldigt speciell plats för mig. Och jag behöver åka dit för att ytterligare bearbeta vad som hänt.

Jag kan fortfarande inte helt förstå, men jag har bestämt mig för att låta det ta den tid det behöver.

På lördag morgon (klockan 6) går mitt flyg till Alice Springs, och jag måste ringa shuttle bussen i morgon eftersom det inte går några bussar eller tåg i tid. En liten missräkning med ytterligare utgifter. Hela den här trippen har kostat ungefär 850 dollar, och det känns rejält. Även om varenda liten cent varit värd det.

I Alice blir jag upplockad av min chef på farmen och får skjuts med henne tillbaka på antingen lördag eller söndag. Blir det på söndag får jag sova hemma hos henne i Alice, så jag behöver inte lägga ut något extra på vandrarhem den här gången. Superskönt.

Så tja, det går framåt, och på söndag eller måndag börjar allvaret igen.

11.30 Onsdag

Nu har jag äntligen bestämt mig. Jag åker tillbaka till Sydney i morgon bitti, klockan 4.45 för att vara exakt. Jag hade först tänkt sova hos familjen jag bodde hos de två första nätterna, men det känns ändå bättre att fortsätta hos Jeremys familj. Det känns som om jag kommer honom närmare när jag är här helt enkelt.

De har varit helt underbara, och vi har delat minnen och tankar med varandra. Jag kommer antagligen komma tillbaka hit innan jag åker till Sverige igen i november. Det skulle i alla fall vara skönt att göra det tror jag. Jag hade egentligen inte tänkt stanna här så här länge alls, men jag är glad att det blev så.

Det kommer ta tid att förstå allting, men jag vet att det kommer gå att ta sig genom till till slut.

23.47 Tisdag

Det är verkligen inte lätt det här, med att bestämma hur jag ska göra. Stanna kvar här ännu ett par dagar, eller åka tillbaka till Sydney och Alice?

Det är så många känslor inblandade, och jag vet varken ut eller in. Men det är bara jag som kan bestämma i slutändan.

11.12 Tisdag

Just nu bor jag hos Jeremys familj, och dess för innan bodde jag hos en familj som är vänner till dem.

Allting känns helt overkligligt, och jag har fortfarande inte bestämt mig för när jag ska åka tillbaka till Sydney och farmen i Alice Springs. Jag tar det som det kommer helt enkelt. Det löser sig alltid.

21.03 Söndag

Mitt livs mest känsloladdade och svåraste dag någonsin är över. Men jag vet inte hur jag ska fortsätta från här. Om det ens går.

00.08 Lördag

Anledningen till varför jag i morgon sätter mig på en buss för att åka åtta timmar till Tamworth är att Jeremy, mitt livs kärlek, har dött. Jag tyckte att mina läsare har rätt att veta det, trots att ingen av er träffat honom.

När jag fick reda på att det skulle hållas en minnesstund för honom på söndag tog det inte många sekunder för mig att bestämma mig för att på något sätt ta mig dit.

Det har varit en jobbig vecka, med resor och boende som skulle försöka pusslas ihop. Jag har inte bokat någon tillbakaresa ännu, men det löser sig på något sätt. Det gör det alltid.

13.07 Fredag

Torsdag (Melbourne)

Just nu sitter jag på flygplatsen i Melbourne. I brist på annat tog jag fram min lilla laptop för att skriva ett litet inlägg till bloggen, som inte kommer publiceras förrän jag är i Sydney. Här har Qantas nämligen WiFi, men som kostar 5 dollar i timmen, och jag känner att jag inte har lust att slösa det just nu. Det räckte gott och väl med de 15 dollar jag köpte 24 timmars Internet för igår.

Jag har spenderat timmarna här med att skriva lite, och läsa i en bok jag hittade på farmen. Den är ingen superbok, men går att läsa ändå. Fast nu har jag tröttnat på det, och orden jag vill skriva har slutat komma till mig. Så då fick det bli bloggbabbel istället.

Flyget från Alice gick bra, fast maten bestod bara av en liten sandwich med grönsaker i. Tur att jag hade med mig frallor, ost och tomat som jag köpt inne i Alice igår (dessutom har jag två morötter och tre äpplen jag inte ätit ännu). Annars hade jag nog svultit ihjäl vid det här laget.

Jag är så uttråkad av att bara sitta och vänta och vänta. Boardningen påbörjas inte förrän om ytterligare en timme. Snacka om segt. Det får nog bli lite mer läsande i min bok trots allt.

Fredag (Sydney)

Nu är jag tillbaka i Sydney och i mitt gamla hus. Det känns konstigt att komma tillbaka hit hela tiden, men det känns samtidigt otroligt skönt att jag kan göra det utan krångel.

Flyget från Melbourne gick bra också. Trots att flyget från Alice till Mel tog tre gånger så lång tid som till Sydney fick vi mer mat på det andra planet, bestående av pasta och tomatsås och lite ost och kex. Konstigt att det var så. Fast planet från Melbourne var betydligt större än det från Alice, så kanske beror på att fler åker mellan Melbourne och Sydney.

Jag tog sedan tåget och bussen hem hit och Ras fick en chock när jag dök upp vid 22-tiden. Vi hade tydligen inte berättat för honom att jag skulle komma. De andra tre visste det däremot, fast Ry och Le sov redan.

Nu ska jag göra lite saker i huset, och lite senare tänkte jag förklara för er, mina läsare, varför jag kommit hit igen.

06.49 Onsdag

Det här kommer bli det sista jag skriver i NSW på ett tag. Förhoppningsvis kan jag uppdatera lite i Alice Springs på vandrarhemmet, men jag lovar inget. Fast jag ska göra mitt bästa för att skriva så ofta jag bara kan.

Så lova att ni fortsätter att titta in lite då och då, för man vet aldrig när det poppar upp ett nytt inlägg. På återseende!

06.02 Onsdag

Nu är jag uppe och har varit det i snart en timme. Jag lyckades naturligtivs inte somna igår utan låg vaken i 1,5 timme. Vadå trött idag?

Måste säga en sak, igår råkade jag sätta mig på Billy. Han hade legat och sovit i min säng bakom soffan och på morgonen när jag skulle upp på toa fläkte jag undan täcket och tänkte inte mer på det, men när jag kom tillbaka och satte mit i sängen kändes det konstigt så jag flög upp och då låg Billy där under. Lilla sötnöten brydde sig inte ens om att jag var på väg att mosa honom.

Fast idag blev jag lite sure på honom eftersom han varit och gnagt på min pizza som jag plastat in och lagt jämte min väska. Dumkatt.

Fast jag kommer sakna honom. Trots att han nyss hoppade på min fot och bet i tån på mig.

21.17 Tisdag

Nu ska jag sova. Tänkte gå upp vid fem i morgon för att packa klart allt det sista och prata med mor och far innan jag åker. Jag är supernervös nu, och värre lär det blir.

Jag tänkte bara tillägga att jag inte byggde en säng från grunden. Jag sov på en "fåtölj" som man viker ner till en säng, och så hade jag en extra madrass ovanpå den. Hela skapelsen stod bakom ena soffan i vardagsrummet, så jag sov precis likadant som jag gjorde månaden innan jag åkte till Sverige. Men inatt ska jag sova på soffan istället. Jag har redan satt tillbaka fåtöljen eftersom jag ville slippa göra det i morgon.

Men nu ska jag försöka få lite sömn.

11.22 Tisdag

Mammica frågade om tidsskillnaden blir sju timmar nu när jag flyttar till Alice Springs, eftersom det är åtta timmar nu i Sydney och Alice Springs ligger 4 timmars flygresa västerut. Men så enkelt är det inte.

Jag gjorde en karta för ett tag sedan på Australiens tidszoner (klicka på den så får ni se hur invecklat det är), och eftersom Northern Territory (som Alice Springs ligger i) inte har sommartid kommer tidsskillnaderna bli så här:

När det är sommartid i Sverige - 7 1/2 timmar till NT
När det är vintertid i Sverige - 8 1/2 timmar till NT

Det kan vi jämföra med Sydney, som ligger i New South Wales:

När det är sommartid i Sverige - 8 timmar till NSW
När det är vintertid i Sverige - 10 timmar till NSW

Det skiljer alltså egentligen bara en halvtimme mellan NT och NSW, men eftersom NSW har sommartid ökar det med en timme till 1 1/5 timme.

Jag undrar verkligen om vanliga australiensare har koll på allt det här.


Det roliga är dessutom att åker man på sommaren söderut från NT till South Australia byter man också tidszon, eftersom SA har sommartid medan NT inte har det. Inte ofta det händer, vanligtvis åker man ju i sidled för att tidsskillnaderna ska uppkomma.

22.15 Måndag

Jag har egentligen ingen bra anledning till varför jag inte bloggat på nästan två hela dagar. Ikväll har jag egentligen ingen lust heller, men jag får nog ta mig i kragen och göra det ändå.

Ikväll pratade jag med mina nya chef igen, och jag känner mig alltid så förvirrad när jag pratar med henne. Jag har egentligen ingen aning om vad som väntar mig, men nu vet jag i alla fall att de har Internet, om än inte trådlöst. Så eventuellt blir det ett par blogginlägg emellanåt, om vi har tur. Däremot finns det ingen mobiltäckning, men det klarar jag mig förhoppningsvis utan.

Tydligen ska det komma en till tjej samma dag, så det känns bra att inte vara den enda nybörjaren. Eller ja, hon kanske har jättemycket erfarenhet sedan tidigare, men man kan ju hoppas. Annars kommer jag känna mig heldum.

I eftermiddags hjälpte jag Ras att köpa ett australiensiskt mobilnummer. Han kom ju tillbaka hit igår. Men åter till mobilköpet. Han behövde ha pass med sig, men det hade han inte, och då frågade butiksbiträdet om jag var härifrån (Australien eller Sydney, det vet jag inte), och jag kände mig mäkta stolt över att hon tydligen tyckte min engelska var så bra. För jag hade faktiskt pratat tillräckligt för att hon skulle ha fått sig en någorlunda uppfattning om mina engelskakunskaper. Lite roligt faktiskt.

För övrigt idag har jag inte gjort så mycket. Bokat vandrarhem i Alice Springs eftersom jag måste stanna där en natt (planet kommer fram 12.45 på onsdag och bussen till farmen går 7.00 på torsdag), och spelat lite (minimalt) Wii (eftersom pojkarna vunnit det när de åkt skidor) och spelat lite kort. Mer än så har det nog inte blivit egentligen.

Igår då. Ras kom hit tidigt på dagen och vi spelade kort och gjorde chokladbollar. Mumsigt. Familjen kom inte hem förrän sent, vid 9-tiden eller så, men dessförinnan hade jag lyckats med att få igång brandvarnaren. Jag råkade gå ifrån en stekpanna med olja i (jag trodde jag hade stängt av den såklart) och när jag kom in i köket var röken redan herre på täppan. Trots att jag satte på fläkten på högsta styrkan, öppnade ytterdörrarna och slängde ut stekpannan så tjöt brandalarmet igång. Osa låg snällt kvar i sin säng och sov eller något, men Ras kom farande och fixade ner brandvarnaren. Jag fick slänga ut undulaten också, jag ville ju inte att han skulle få rökskador (för det gjorde ont i halsen om man var inne i köket för länge), men sen kom jag på att det var kallt ute så ja fick ta in honom igen. Det hade ju varit lite tråkigt om han frusit ihjäl med rök i lungorna. Fast röken hade kanske hållt honom varm ett tag. Men vi överlevde allihopa som tur var, och jag fick till slut min vegetariska hamburgare med pasta och Osa och Ras fick min lasagne.

Nu ska jag nog sova, för jag är helt yr, antagligen på grund av för lite sömn. Jag blev nämligen väckt 6.35 i morse när Ry började plocka med sitt Wii. Till det ska läggas att jag inte gick och la mig förrän 01.20. Inte speciellt många timmar där alltså. Och frågan är om det blir fler inatt. Helt säker på det är jag faktiskt inte, men vi kan ju testa i alla fall.

23.17 Lördag

Vilken onödig dag.

Jag har inte gjort ett skit värt att nämnas.

Vi ringde innan idag, hon hade fått ett mail om att Ras hade flyttat. Men jag lugnade henne att allting var okej nu.

För övrigt har jag alltså inte gjort någonting. En väldigt händelsefattig lördag.

I morgon däremot, kommer jag ha fullt upp med att tvätta lakan och bygga en säng åt mig. Jag funderade på om jag skulle skippa det och sova i soffan nu när jag måste ut i vardagsrummet igen, men jag tror jag har bestämt mig för att sova ordentligt. Jag kan behöva det inför det stora steget jag ska ta nästa vecka.

20.39 Fredag

Jag skrev visst aldrig om gårdagen, det händer ju en hel del annat just nu.

Ras kom hit igår vid lunchtid, mitt i mitt muffinsbak. Så vi bakade klart dem tillsammans, och sedan gjorde vi chokladbollar också. Supermumsigt och superonyttigt. Men man får vara lite lyxig ibland tycker jag. Vi spelade flera omgångar kort innan han till slut blev tvungen att ta bussen härifrån när det började bli middagsdags.

Till middag lagade jag curry/kardemummagryta med kikärtor. Till det hade jag ris, banan och ananas, precis som det ska vara. Osa verkade tycka det var supergott, för han tog tre portioner. Och det var gott såklart, trots att det inte smakade som när mamma gör det där hemma.

Någon gång under kvällens gång ringde det från Stockholm. Det var Ras mamma som ville prata lite, och hon verkade trevlig. Hon sa att hon tyckte det var lite onödigt att Ras hade blivit tvungen att flytta, och att det var inte så hon hade tänkt sig resultatet. Men hon sa också att det hela hade blivit ganska missförstått men att det nu är utrett.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att boka min flygbiljett och lite sånt där. Min middag ikväll blev coscos med lite stekta grönsaker. Mumsigt värre det också. Dessutom hittade jag svensk flädersaft idag när jag var och handlade. De hade lingonsaft också, men det skippade jag.

Det blev ett farväl idag också. Koreanskan som städar här var här idag som vanligt, och eftersom jag åker på onsdag sa vi hej då idag. Hon är jättemysig och jag bjöd på mina chokladbollar, och både hon och hennes son åt två stycken.

Nu ska jag fixa lite med bilder, så ni kan få se mina senaste köksbedrifter.

19.12 Fredag

Jag håller på och förbereder för fullt inför mitt nya jobb. Flyg, buss och boende ska fixas så fort som möjligt.

Nästa vecka kommer jag påbörja något jag aldrig gjort  hela mitt liv, jobba som cowgirl, eller Jillaroo som det heter på riktigt här, mitt i den australiensiska öknen.

Jobbet är det jag skrev om senast, 350 km utanför Alice Springs in the middle of nowhere. Närmsta ställena har 700 respektive 1600 invånare, men jag vet inte hur långt därifrån farmen ligger. Det kommer i alla fall innebära nätter ute i det fria i sovsäckar och swags (en sorts vindtät sovsäck som man har utanpå en vanlig sovsäck) och jobb sida vid sida med äkta aboriginer, Australiens urbefolkning. Boskapen ska fösas omkring på ökenslätterna och tas om hand. 400 dollar i veckan är lönen, plus att de står för all mat. Boendet ingår ju också naturligtvis, det hade varit lite konstigt om man hade varit tvungen att betala för att sova utomhus.

Efter lite googlande hittade jag en bild på stället, eller ja, jag antar att det är rätt i alla fall. Och som synes ser det väldigt öde ut, men det är en sådan här erfarenhet jag vill ha. Så det är bara att svälja nervositeten och ta steget ut i vildmarken.






Sa jag förresten att jag åker redan på onsdag?