Min hjärna är lite konstig ibland. Den blandar ihop språken när jag tänker. En mening som jag tänkte igår löd så här:

Vad skönt med proper dinner.

Hur tokigt är inte det på en skala?


En annan rolig språksak. Här om dagen rättade jag yngsta sonens engelska, något jag var mäkta stolt över. Det är inte var och varannan dag man får påpeka för en australiensare att det faktiskt heter brought och inte brang.

Den här skapelsen såg jag förresten på stranden innan i veckan. Visst är han vacker?

Jag är fruktansvärt trött, som vanligt, och vill egentligen sova, men det är lite för tidigt för det.

Mobilen väckte mig vid 8 i morse, och ett par timmar senare var vi på väg för att sätta upp vårt ena tält på campingplatsen. Det ska stå där i två nätter nu, och på fredag ska vi dit och sova i två nätter, sedan måste vi tillbaka till huset, eftersom mamman inte kunde boka söndagsnatten för att det var fullbokat. Men sedan är tanken att vi ska tillbaka till campingen igen och de ska stanna där över nyår, men jag vill helst se fyrverkerierna över operahuset och allt det där inne i Sydney, så vi får se hur det blir. Au pairen ska in till Sydney över nyår också, men jag får hela tiden känslan av att hon inte vill ha mig med. Hon umgås bara med tyskar ändå så. Men jag vet inte riktigt vilka andra jag kan hänga på. Jag får göra lite undersökningar bland alla mina ytliga kontakter jag har här.

I morgon ska vi äta kalkonlunch klockan 12 här hemma, och sedan hem till mormor. Därefter skulle vi nog till morbrorn eller något sånt. Ärligt talat har jag inte så stor koll, utan jag hänger bara på. Jag har ju ändå inget annat bättre för mig.

Svenska kyrkan hade julmiddag idag, men jag hann (eller orkade) inte åka in till stan för det. Det skulle även vara mässa klockan 21, men det pallade jag inte heller. I morgon har de ingenting, så jag är helt lonely om jag väljer att inte följa med familjen på deras traditioner, så det blir nog det ändå.

Jag öppnade min julklapp jag hade med mig hemifrån idag. En massa choklad och två små söta tomtenissar, jättegott! Chokladen alltså, tomtarna har jag hängande på min dator.

Och en annan sak som hände idag också var att jag höll i en miniödla! Så supersöt och gosig (nåja, gosig kanske inte är rätt ord, men ändå)! Yngsta sonen fångade den och jag fick hålla den, och den satt så snällt på min hand och jag studerade den noggrant. Sedan ville sonen ha tillbaka den men hoppade den ner för en balkong. Jag trodde den dog, men rätt som det var sprang den iväg igen. Men under tiden jag höll i den var jag helt lyrisk. Så underbar liten krabat!

Dessutom har jag sett en vild känguru idag också! Min första! Det var egentligen ingen känguru utan en wallaby som är en mindre version av en känguru. Jättesöt den också, men jag hade inte med kameran så jag kunde inte föreviga ögonblicket, tyvärr. Men det skedde på campingen och mamman sa att det är ofta kängurur där som rotar bland soporna, så någon natt ska jag ut och spana. Hon sa att det även finns jättestora ödlor som gör samma sak (rotar i soporna alltså, inte spanar efter kängurur) så det ska bli intressant att se vad jag får uppleva på campingen, förutom att det är första gången jag sover i tält på riktigt. Trädgården där hemma räknas liksom inte riktigt.

Det blev visst ett ganska långt inlägg ikväll, ber om ursäkt för det. Men så går det när man inte skriver under dagen.

God jul igen på er allihopa! Hoppas ni får en trevlig julafton! Själv har jag inte haft någon speciell julafton över huvud taget, antagligen den tråkigaste någonsin, och jag är lite depp för det, men jag lovar att vara hemma nästa jul!

23.59 Söndag

Idag blev det visst inte mycket bloggande. Det kan bero på att jag var på Taronga Zoo, äntligen! Bilder kommer vid ett senare tillfälle.

Därefter har jag visserligen inte gjort något speciellt, och kanske just därför som bloggandet varit obefintligt. Jag gör ju inget om dagarna för det mesta.

Så nu ska jag sova och hoppas på att morgondagen blir spännande och bra.

11.57 Lördag

Det blev aldrig någon djurparkstur. Så fort vi öppnade dörren började det regna. Typiskt eller vadå? Så nu sitter jag och pusslar ett 1000-bitarspussel. Vi har nämligen pusselmani här i huset för tillfället. Bilder kommer antagligen senare på alla skapelser vi gjort.

Nu ska jag gå på Zoo! Wiiee!

Tack för receptet Sara! Vi får se om jag kan göra det någon dag!

Att jobba som Santa i Australien är nog inget att satsa på:
1. Det måste vara fruktansvärt varmt i tomtekläderna när det är het sommarvärme.
2. Santa kommer, precis som i USA, på natten till den 25:e, alltså ser man honom aldrig (om han inte gör reklam för sig själv tiden innan jul, låter barn sitta i knät och sånt där, dessutom kommer han surfande till Australien, och inte i sin rensläde som han brukar annars)
Så jag tror inte tomteidén är så lyckad faktiskt.

Något jag upptäckte igår när jag var ute och gick var att stället svämmar över av frisörsalonger. Det fanns minst en på varenda sidogata och säkert tio stycken på huvudgatan. Helt otroligt. Hoppas bara man väljer en som är bra när man väl klipper sig.

En annan sak var att det fanns ett antal "Hudcancermottagningar". För det första, när jag såg det tänkte jag automatiskt på att det låter som att de säljer hudcancer, och inte tvärtom, vilket antagligen är fallet. Men det märks i alla fall att australiensarna solar mycket, eftersom det fanns så många kliniker för hudcancer.

En tredje sak som hände igår var att jag plötsligt nös när jag gick förbi en liten pickup och då fick jag ett "Bless you" av de som satt inne i bilen. Lite kul tyckte jag.

Jag gick aldrig ut på jobbjakt igår eftermiddag. Jag var för trött och orkade helt enkelt inte. Så jag får gå ut idag igen och fortsätta gatan ner i hopp om att få något trevligt på kroken. Och så får vi hålla tummarna att det blir så också.

Och förresten pappa, det där med spanjorerna stämmer rätt bra överens med Farfar Alv, haha. Än så länge kan jag inte säga om australiensarna är sådana, eftersom jag inte känner så många ännu.

Det åskade förresten här igår. Inte så länge, men jag såg ett par blixtar i alla fall. Ifall någon ville veta det.

Nu ska jag ut på jobbjakt. Jag har klätt upp mig lite extra snitsigt och skrivit ut 17 kopior av mitt CV, så att jag ska kunna dela ut det till höger och vänster lite som jag känner för. Ska bli spännande att se vad man får för bemötande.

Jag är för tillfället ensam i huset. Koreanskan är i skolan, mamman jobbar, au pairen är i city och pojkarna är hos några vänner som de sov över hos i natt (hos två olika vänner ska tilläggas). Därför var jag tvungen att öppna dörren när det plingade på här innan. Det var två killar som pratade om Jesus och ville ge mig en bok (gratis, men man vet aldrig vad de väntar sig efter det). De var trevliga, så jag var trevlig tillbaka, även om jag var helt ointresserad av deras budskap.

Men nu ska jag i alla fall ut på gatan och jaga arbete!

Idag var jag inne i city (ja, Mammica, de kallar Sydneys centrum för city!) för att hälsa på hos hq. Hon fixade så att jag kan logga in på deras medlemssida, vilket jag inte kunnat innan, och jag frågade även hur det egentligen fungerar med specialmat. Min värdmamma kommer eventuellt få ett samtal från dem för att reda ut saker och ting, för hon sa nämligen att hon och jag skulle dela på mina matkostnader, men vi får se hur det blir.

Därefter tog jag färjan till Manly Beach igen och där mötte jag upp deras tyska au pair. Pojkarna hade varit där också under förmiddagen, men de åkte hem precis innan jag kom dit. Vi var i alla fall på stranden i några timmar innan vi tog bussen tillbaka hem. Jag tror jag lyckades bättra på min färg ännu en bit, även om jag är försiktig och har massa solkräm på mig.

Nu kom mamman precis och pratade med mig. Jag tror hon tog lite illa upp för att jag hade pratat med hq om maten, och visst, det kan jag förstå, men hon verkade inte ta till sig vad jag påpekade förra gången jag tog upp matproblemet. Men nu har hon köpt bönor och linser till mig, så nu får jag försöka göra något vettigt av det också. Jag måste skriva till min Cádiz-familj och be dem om receptet på linssoppan jag åt där. Det får bli mitt nästa projekt.

Jag sitter hemma hos min nya familj nu, och jag kanske ska berätta lite om dem.

Det är en ensamstående mamma med två söner på elva och tretton år. De bor lite utanför centrum, men ändå inte allt för långt. Det går tydligen bussar härifrån ofta, så det ska nog inte vara några problems att ta sig in till Sydney för att träffa lite folk.

Mamman hämtade upp mig vid hostalet utan problem, och som tur var hade hon en stor bil så att hon hade plats för min gigantiska väska. Hon verkar trevlig, om än stressad. Sönerna är trevliga hittills, den äldsta har försökt hjälpa mig med att få igång det trådlösa nätverket på min dator. Jag vet inte om det är Vista som krånglar, men det var inte lätt att få fart på Internet i alla fall. (I skrivande stund fungerar det fortfarande inte, jag skriver det här i Word.)

Det bor en koreansk tjej här också, som jag tror var 16 år. Hon pluggar under dagarna men jag har träffat henne nu under morgonen. Dessutom har barnen en tysk au pair som är lika gammal som jag, men eftersom barnen har sommarlov nu antar jag att hon inte kan spendera så mycket extratid med mig. Henne har jag dock inte träffat ännu.

Nu funkar Internet, efter att vi startade om routern och lite så.

Jag tror jag ska packa upp lite saker nu och göra mig lite hemmastadd i mitt rum. Plus att mitt batteri i datorn börjar ta slut, så jag tänkte se om jag kanske kan ladda upp den lite. Men jag ska se om jag kan uppdatera snart igen, om det finns något intressant att säga.

Idag har jag varit på stranden igen, fast inte solat utan grillat. Jag var där med den brittiska tjejen och en massa andra britter, så jag var lite udda som var svensk där, haha. Vi åkte och köpte mat tillsammans, och jag åt en vegetarisk hamburgare som var rätt god. Vädret var fint så det var trevligt.

Mindre trevligt var min fot. Jag fick nämligen en blåsa mellan stortån och "pektån" pga mina flip flops och när vi gick i sanden kom det sand IN I blåsan! Det gjorde ont som tusan och det fanns inget annat att göra än att riva av allt skin på blåsan och tvätta rent det. Det gjorde ont som in i helskotta och såg inte så värst kul ut heller. Nu kan jag knappt gå på foten utan får hoppa fram på hälarna.

Ikväll ska jag och de holländska tjejerna på bio, vilket jag skrev igår. Hm, jag kom precis på att jag borde kanske skriva ut vilken tid det är när jag skriver mina inlägg. Bara för att mina kära läsare ska kunna hålla koll på vad jag pysslar med under rätt tider av dygnet, eller något sånt. Nu är klockan i alla fall ungefär halv sex på eftermiddagen här, vilket innebär halv nio på morgonen i Sverige.

Och nu ska jag nog duscha en snabbis och eventuellt laga någon mat senare, men är inte speciellt hungrig, men det kanske kommer. Tjipp och hej!

Förresten! Jag har fått en familj nu, jag ska gå till hq i morgon och få informationen om dem, så spännande! Och jag har varit och hämtat mitt rosa bankkort också. Det är superfint! Plus att jag växlade in mina resecheckar på banken också. De tog ingen avgift för det, så det var super. Plus att de satte in det mesta direkt på kontot, så jag inte släpar runt med för mycket cash i plånboken. Toppenbra!

Jag har precis fixat min australiensiska Internetbank. Det var väldigt smidigt, även om 0 dollar på kontot inte såg så roligt ut, haha. Men det ska ändras så fort som möjligt. Det tar visst lite tid att föra över pengar från andra sidan jordklotet. Lite senare idag ska jag hämta mitt rosa bankkort också, men jag kan ju inte använda det förrän jag har pengar på kontot ändå.

Igår kväll var jag, de holländska tjejerna och den brittiska tjejen på g. Egentligen hade vi tänkt gå ut men det blev bara att vi satt på takterrassen och lyssnade på musik och babblade. Mycket trevligt var det i alla fall.

Jag och den brittiska tjejen lagade mat tillsammans igår igen. Vi gjorde exakt samma sak som dagen innan, fast jag lade till sweet chilli sauce också. VI har kommit fram till att vi måste döpa maträtten och den har fått heta Big, av två olika anledningar. Dels för att det alltid blir en jättebamseportion som jag aldrig klarar att äta upp, och dels för att vandrarhemmet som vi bor på heter Big Hostal, haha.

Under min tid i Australien har jag fått höra två gånger av olika personer att jag ser yngre ut än jag är. När jag och Manu var på upptäcktsfärd frågade en busschaufför om jag var 16. Det för att då betalar man tydligen för barnbiljett, men jag sa att jag var äldre än så, och då la han till att jag bara var strax över 16 i så fall. Men jag är faktiskt 20, och det är inte direkt strax över 16, inte enligt mig i alla fall. Den andra gången var hemma hos Manu på middagen. Då var det en tjej som var 18 och hon trodde att jag var yngre än hon. Jag tar inte det som komplimanger att folk tycker jag ser ung ut, men jag kanske uppskattar det när jag är 30 och ser ut som 21 eller något sånt. Det hade säkert varit trevligt.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra, mer än att vi ska försöka gå på bio ikväll. Vi ska se Australia med Nicole Kidman, det passar ju rätt bra när man är i just Australien. Så nu ska jag checka runt på nätet och se om jag kan få reda på var och när man ska infinna sig på en biograf. Sen får vi se vad som händer.

(Det här inlägget skrev jag på mitt rum igår kväll, men jag orkade aldrig gå till ett Internetcafé för att logga in och publicera det. Jag var för trött, så jag har väntat tills nu, vilket innebär söndagsförmiddag. Tydligen har mitt vandrarhem fritt Internet, men av någon anledning loggades jag ut från det, eller Internet funkade inte, trots att jag var inloggad, jättemysko. Så nu sitter jag på ett Internetcafé i närheten där man får rabatt om man visar upp rumsnyckeln.)

Jag tänkte dra de senaste dagarna här nu. Och tänk på att jag ligger tio timmar före er där hemma i kalla Norden, så just nu i skrivande stund är det lördagskväll för mig, samtidigt som det är lördagsförmiddag hos er. Det här kommer bli ett långt inlägg, så se till att ha tid att läsa igenom det. Mina uppdateringar kommer inte så ofta, så då får jag skriva längre inlägg.

Torsdag

En mycket bättre dag än föregående dagar. Först och främst var jag ute på strapats med den svenska tjejen på rummet. Vi gick bland annat till min organisation och jag fick kolla på ställen jag kan bo på. Jag tror jag ska bo hos en värdfamilj, i alla fall över jul. Det kostar 260 dollar (ca 1300 kr) i veckan, och då ingår mat och Internet också. Den enda nackdelen är att risken finns att jag hamnar en bit utanför Sydney centrum, men det får vara okej. Jag vill ha något ställe att bo på så fort som möjligt.

Sedan mötte vi två upp de holländska tjejerna och vi åt lunch tillsammans och gick runt i Sydney. Jag hittar fortfarande inte till saker och ting, för när jag skulle gå hem från tågstationen själv gick jag helt fel. Istället för att kanske ta 10 minuter till vandrarhemmet gick jag runt i säkert en halvtimme och virrade. Mitt lokalsinne är verkligen lika med noll.

Nåväl, därefter sa jag hej då till svenskan för hon skulle vidare till Brisbane, och sedan mötte Manu upp mig. Vi tog tåget och bussen hem till honom, och sedan hjälpte jag till lite smått med middagsförberedelserna. Det var nämligen ingen fest som jag råkat missuppfatta det som, utan bara en middag med vänner. Alla utom jag och Manu var från Turkiet, men alla var trevliga även om jag kände mig lite malplacerad när de pratade om andra folk de kände och sådant där. Men det gick bra ändå. Vi åt pallea, tortilla de patatas, sallad och två olika efterrätter. Jag var proppmätt, eller rättare sagt, jag kunde inte äta mycket trots att jag visste att jag borde vara hungring, men det bara gick inte.

Folket gick hem vid halv två-två-tiden och då var jag kalastrött. Manu fixade en säng till mig, bestående av två små soffor ihopsatta så att det blev som en liten hage för mig. Jag kände mig som en bäbis i en vagga där jag låg, men det var jättemysigt.

Fredag

Jag vaknade före Manu (vid nio-halvtiotiden) så jag gick upp till hans rum och väckte honom, mohaha. Vi åt frukost en stund senare och sedan glodde vi på tv en stund, pratade, och tittade på Festen. Festen var en dansk dogma film med engelsk text. Jag försökte förstå utan att läsa texten, vilket gick sådär. Min danska är inte toppenbra, så det var tur att jag kunde läsa mig till vad som sades också.

Vi gjorde egentligen inte så mycket mer, men rätt som det var var klockan fyra, och då satte han mig på en buss och vi sa farväl ännu en gång. Nu kommer vi inte träffas på ett bra tag igen, eftersom han åker till Spanien på måndag, och jag ska förhoppningsvis stanna kvar här ett bra tag till.

Jag hade egentligen tänkt växla mina resecheckar till riktiga dollar, plus gått till organisationens huvudkvarter och lämnat in lappen om att jag vill bo hos en värdfamilj, men inget utav det hanns med för jag var tvungen att köpa mat (två ägg/salladsmackor plus vatten) eftersom jag höll på att dö av hunger efter frukosten.

Så jag går runt med ytterst lite pengar i plånboken, men försöker klara mig så gott det går ändå. Jag vet inte hur mycket pengar jag hade igår, men det är enbart sparande som gäller tills jag kan växla resecheckarna på måndag.

Jag betalade även min vistelse på vandrarhemmet, för jag skulle vara tvungen att fixa ett nytt ställe att bo på för kommande natt. Det var nämligen fullt så där stod jag utan ställe att bo på, men, men. Jag borde ha betalat för tre nätter, men av någon anledning sa han i receptionen att jag bara skulle betala för två och att den första redan var betald. Jag fattade ingenting, men sa inte emot i alla fall. Jag tänkte att om de säger att jag ska betala en natt till när jag checkar ut, så skulle jag naturligtvis göra det. Annars får det vara deras eget fel.

Senare på kvällen åkte jag till holländskornas nya vandrarhem (På vägen dit pratade jag med Mammica i mobilen, mycket trevligt!) och umgicks lite med dem. De lagade mat tillsammans med en annan tjej från Holland som de kände sedan tidigare, och vi satt och snackade tills jag åkte hem med tåget igen vid elvatiden. Då hade jag även fixat ett nytt vandrarhem för lördagen. Det skulle vara samma som tjejerna skulle byta till på söndag, och det var smidigare om jag flyttade hit direkt. Annars hade jag ju behövt flytta en extra gång.

När jag kom tillbaka till mitt vandrarhem var det full rulle på rummet. Det var massor med människor i det som inte bodde där, och alla drack och sjöng och lekte och hade sig. En belgisk tjej som var ny i rummet ville sova, vilket jag också ville, och efter ett tag gick folket i alla fall. Jag hann prata lite med Mammica igen på Skype innan jag sov, trevligt igen.

Lördag

Dagen innebar en hel del problem. Först och främst hittade jag inte till vandrarhemmet jag skulle till och jag höll på att svettas ihjäl i värmen där jag släpade på mina jädrans väskor. Till slut kom jag i alla fall fram, och då visade det sig att killen jag pratade med igår inte bokat något rum åt mig. Som tur var fixade det sig ändå, men jag var orolig ett tag där. Receptionisten gav mig en dollar i rabatt för att jag fått det så besvärligt, men jag vet inte om det är för varje natt, eller bara den första. Dessutom kunde jag betala med resecheckar, vilket jag gjorde med glädje så att jag kan behålla mina vanliga dollar.

Efter allt slit och väntan på att få ett rum bekräftat var planen att åka till Manly beach med färjan med mina holländska väninnor. De åkte innan mig eftersom jag blivit sen, och därför hade jag massa problem med att hitta dem på stranden. Men det lyckades till slut det också.

Rätt som det var på stranden hejade en tjej på mig, och det visade sig vara en av tjejerna från middagen hos Manu. Det var jättekul att träffa henne igen, det känns som jag nästan känner lite folk i Sydney nu, haha. Vi har bytt nummer, så vi får väl se om det blir fler gånger. Hon ska stanna till januari någon gång, så man vet ju aldrig.

När vi kom hem från stranden (jag blev faktiskt brunare, speciellt fötterna och benen) åkte vi direkt till våra respektive vandrarhem och där var jag därefter.

Jag måste tillägga en dum sak. Jag hade i princip inte tid att äta under dagen. Frukosten bestod av luft. Lunchen bestod av en juice och en fralla naturell. Middagen bestod av en liten grekisk sallad, resten av juicen sedan lunchen, en och en halv lussekatt och en babybanan. Jag inser själv att det är jättekorkat att inte äta som man ska, men å andra sidan drack jag en hel del vatten under dagen och så köpte jag en smoothie som kan räknas till frukosten. Att dricka försöker jag vara mer noggrann med än att äta, annars vet jag att jag får svinont i huvudet och svimmar eller något sådant.

En lite roligare grej som faktiskt gynnade min plånbok var att när jag checkade ut sa de ingenting alls om att jag skulle betala en natt till. Däremot GAV hon mig tio dollar! Jag tror att det var för nyckeldepositionen, men jag tror aldrig jag betalade någon sådan, så där fick jag lite extra pengar, vilket jag inte hade någonting emot eftersom jag ju lever på lite mynt och femdollarssedlar just nu.

Övrigt

Jag la till den här kategorin för saker som är intressanta att veta:

Det är roligt att åka färja. Häromdagen tog jag och de holländska tjejerna en färja och bara åkte runt och såg oss omkring.

Trafikljusen vid övergångsställen är stressframkallande. De är gröna när man får gå över, men när man är halvvägs över byter de till blinkande rött. De blinkar jättelänge, och bilarna står så snällt kvar bakom linjerna. Trots att jag vet om det här är det emot principerna att börja gå över ett övergångställe när det lyser rött, även om jag vet att jag har gott om tid på mig.

På gatorna vid övergångsställena står det åt vilket håll man ska titta. Det är så i fler länder, men jag tycker ändå att det är lite för onödigt att skriva på marken vart man ska titta. Jag tittar ändå alltid åt båda hållen, vare sig bilarna kommer från vänster eller höger.

Det är vänstertrafik som gäller, inte bara i trafiken. Det är nämligen så att man ska stå till vänster även i rulltrappor, något jag alltid gör fel på, även om jag blivit bättre. Överallt annars brukar man stå till höger så att folk som vill förbi fortare kan springa om på vänstersidan, men här är det alltså precis tvärtom.

Nu somnar jag i vilken sekund som helst, så jag ska borsta tänderna och gå och lägga mig. Just har jag ingen plan för i morgon, men de två holländska tjejerna ska komma och bo här i mitt rum i morgon, så det ska bli trevlans.

Jag trivs fortfarande inte med att leva på vandrarhem. Alla är så olika mig, de vill resa runt hit och dit, och jag har svårt att prata med folk.

Jag sitter just nu och tuggar på en gammal lussekatt till frukost, men jag har inte orkat gå och köpa något att dricka, så det är rätt torrt om man säger så.

Varför blev allting så här? Det var ju inte så jag ville ha det alls. Allting skulle gå smidigt, jag skulle hitta ett jobb och egen bostad och allting skulle vara toppen, men istället bara klagar jag och vantrivs. Frågan är om det här verkligen var något för mig. Jag kanske tog mig vatten över huvudet den här gången.

Jag är vilsen i stora vida världen och vet inte längre hur jag ska klara mig. Men samtidigt vill jag ju inte ge upp redan, det har ju inte ens gått en vecka.

Ikväll ska jag till Manu på fest, han skulle komma och hämta upp mig vid halv sex, så därifrån vet jag i alla fall vad jag ska göra. Under resten av dagen ska jag nog vara med den svenska tjejen på mitt rum, hon ska till Brisbane ikväll men hennes buss går inte förrän vid sjutiden.

Jag tänkte försöka gå till min organisations byggnad och kolla efter boende och eventuellt jobb, men eftersom jag saknar motivation helt och håller kan det bli svårt. Vad fasen ska jag ta mig till med mig själv? Så osäker och vilsen som jag är kommer jag bara vantrivas mer och mer, vilket jag egentligen inte vill. Suck för allting just nu.

Jag sitter nu i mitt rum med 10 sängar, och jag hatar det redan. Det bor visserligen en svensk tjej här, och hon är trevlig, men sen är det mest killar. Och dessutom ska hon resa vidare i morgon. Rummet är stökigt och jag trivs inte alls här.

Jag vill inte verka allt för negativ, men det är svårt att låta bli, för jag vill verkligen hem just nu. Hemlängtan är stor som jag vet inte vad. Jag vill inte vara ensam så här utan att veta vad jag ska göra. Alla andra som jag träffat på reser antingen tillsammans med någon annan eller är vana resande, vilket jag inte direkt är, inte på det här sättet i alla fall. Plus att de allra flesta är äkta backpackers och reser runt i hela Australien, medan min plan varit att stanna kvar i Sydney så gott som hela tiden.

Att bo på vandrarhem med tusen andra är inte min stil över huvud taget. Jag vill ha mitt eget place och ett bra jobb. Varför skulle jag vara tvungen att flytta till Australien för det?

Jag har kommit på att jag är väldigt självständig om jag bara får vara det på mina egna villkor. Jag vill kunna bestämma allting omkring mig precis som jag vill, vilket inte alls är möjligt här. Jag inser så klart att det är dumt att tänka så här när jag inte ens varit här en vecka, men jag saknar tryggheten där hemma något enormt.

När jag var i Spanien var det helt annorlunda mot nu, där hade jag trygghet också. Jag vill bara bort från det här nu!

Men, men, idag har jag fixat ett bankkonto, telefonnummer och skattenummer, och jag får mitt bankkort nästa tisdag. Ett rosa beställde jag.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället. Jag blir bara ännu mer hemsjuk då.

Klockan är: 22.00

Jag har blåsor på fötterna som gör skitont. Vänster lilltå har förvandlats till en blåsa hela den. Jag har till och med en gigantisk blåsa under den stackars tån. Anledningen till detta är att jag och Manu har gått, gått, gått och gått hela dagen. Från klockan tolv till nästan nio. Vi har varit i nästan hela Sydney känns det som. Jag har sett Operahuset, Harbour bridge, Bondi Beach och massa annat som jag inte kommer ihåg. Visserligen har jag sett allting från utsidan, men det spelar inte så stor roll.

Vi har i alla fall haft trevligt och jag har pratat både engelska, spanska och svenska. Vi gick nämligen och åt på den svenska pizzerian Sven's Viking Pizza. Personalen var svensk och alla pizzor hade asanamn såsom Balder, Loke, Midgård, Ragnarök osv. Det var gott men jag börjar tro att jetlagen gör sitt med min mage. Jag mår nämligen fortfarande illa och trots att jag är hungrig har jag jättesvårt att äta. Tidsskillnaden för övrigt stör mig inte ett dugg, det är bara magen som inte vill vara med i svängarna.

Jag passade även på att fråga efter jobb på pizzerian, för faktum är att de hade en skylt på fönstret där de sökte personal, och eftersom jag ändå tänkt fråga så tyckte jag det passade ännu bättre. Vi småpratade om lite allt möjligt, mest om mitt hemsamhälle i Sverige eftersom han är från grannsamhället. Men han sa i alla fall att det är många som söker, och de flesta har serveringserfarenhet redan, vilket ju är en fördel. Den enda serveringserfarenhet jag har är en veckas prao på ett bageri i högstadiet, och inte ens då serverade jag, utan det var mest att plocka ihop efter gästerna. Men han sa att jag i alla fall kunde maila honom, så det ska jag ta och göra.

I morgon ska jag på orienteringsmötet. Jag ska gå med de två holländska tjejerna, och efter mötet har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag vill hemskt gärna ha ett eget ställe att bo på, för i morgon måste jag byta rum till ett med 10 sängar. Tre nätter har jag bokat det, mer vill jag helst inte stanna, även om jag tror det kommer bli svårt att hitta något annat till dess. Det kommer att bli jobbigt att dela utrymme med så många, men jag har inte mycket val tyvärr. På torsdag ska jag visserligen inte sova "hemma", för Manu har bjudit mig med på någon sorts fest borta hos sig, och det blir antagligen så att jag sover där med.

Trots att klockan inte är mycket funderar jag starkt på att gå och lägga mig och sova snart. Min mage är i uppror och det lär inte bli bättre inom den snaraste tiden. Jag vill inte byta rum, men har inget val. Det bor två franska tjejer här i rummet, och den ena ska flytta till ett hus i Manly som ligger lite utanför Sydney centrum, och det finns en ledig plats där, vilket jag blev lite sugen på. Det känns som vad som helst är bättre än vandrarhem. Men jag ska kolla på orienteringsmötet i morgon och se om det kan finnas något intressant där.

Nu ska jag in på Internet en sväng i alla fall. Det var smart av mig att skriva i Word först, det sparar jag många dollar på. Sedan får vi se om jag sover, eller gör något annat. Men det känns inte som jag har ork till det. Vi får se helt enkelt.

Nu sitter jag på mitt rum på vandrarhemmet. Jag kom på att jag kan ju skriva inlägg i Word först, och sedan kopiera in dem i bloggen. Då sparar jag ju en massa pengar eftersom jag inte behöver vara inloggad på Internet hela tiden.

Klockan är kvart i nio på morgonen, och halv tio ska jag äta frukost med tjejerna från Holland. Sedan vid tolvtiden ska jag träffa Manu, men jag vet inte riktigt vad vi ska göra, men det blir nog bra ändå.

I mitt rum finns sex sängar, och vi är fem tjejer och en kille, fast två av tjejerna packade ihop sina saker innan i morse, så nu är vi bara fyra. Fast de andra sover fortfarande, så jag försöker skriva så tyst jag bara kan. Jag har bara pratat med killen, för det var bara han som var här när jag kom igår kväll. Han var från England och verkade trevlig i alla fall.

Det finns dusch, toalett och handfat på rummet med. Alla tre i olika små rum. En väldigt smart idé tycker jag, för då blir inte allt upptaget bara för att någon vill gå på toa.

Flyget igår gick bra, och som jag skrev igår satt jag jämte en norrman på vägen ner från London. Vi upptäckte dock inte att vi var skandinaver båda två förrän jag plockade fram mina svenska korsord. Då tilltalade han mig på norska med meningen "Det blir lättare om du sätter på lyset.". Snacka om att jag blev förvånad, för dittills hade vi bara pratat engelska.

På det andra planet från Hongkong satt jag helt ensam i min lilla rad. Sätena satt 2+4+2 och jag satt vid fönstret på ena sidan. Jätteskönt. Men däremot mådde jag så illa så jag funderade på om jag skulle spy på flygtoaletten, men det gjorde jag aldrig. Även om det inte var långt ifrån.

Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva. Det är en halvtimme kvar innan jag ska ner och äta frukost. Jag ska även försöka fixa ett australiensiskt nummer idag, mitt svenska funkar inte här nere, så alla som skickat sms till mig, varför jag inte svarat beror alltså inte på att jag inte vill svara, utan för att jag inte fått några sms.

Men nu ska jag logga in på Internet och kopiera in det här inlägget, samt se om någon är inne på MSN som vill snacka lite skit med mig.