Nu har jag pratat med Familjen Alv i telefon. Trots att klockan var över tio var barnen uppe och busar. Det var jättekul att prata med dem och barnen var helt vilda av glädje över att få prata med mig. Jag saknar dem. Även om det var jobbigt emellanåt så är de supersöta och jag hade inte kunnat komma till en bättre familj. Jag kommer definitivt att åka och hälsa på dem så fort jag får tillfälle!!

Så innan gick jag på lite sådana där rosa moln för att jag äntligen ringde och pratade med dem. Och Mamma Alv var jätteglad över det och jag hann även säga hej till Pappa Alv, även om det mest var de andra tre familjemedlemmarna som pratade.

Det jag borde göra nu är bestämma mig exakt för vilka kläder jag ska packa ner i väskan. Jag har nämligen lagt fram det jag tänkt ha med mig, men eftersom jag vill ha så lite vikt som möjligt med mig får jag rensa hårt. Det blir tufft, men jag vet att jag inte kommer ångra mig.

Nu är jag hemma och kan andas efter en hyfsat lång, men trevlig dag.

När jag skulle ta bilen till grannsamhället kom pappa utspringande och sa till mig att vänta, för tydligen gick bilen på bara tre cylindrar. Han skrämde upp mig och sa att det kunde spruta bensin, så han rengjorde lite under motorhuven, så till slut fungerade i alla fall bilskrället någorlunda och jag kunde ge mig iväg.

Först åkte jag till högstadiet och hälsade på. Jag träffade:
 - min svensklärare (han kände först inte igen mig, men när jag sa vad jag hette mindes han direkt, han tyckte det var jättekul att se mig och gav mig en stor björnkram)
 - min tysklärare och klassföreståndare (han hade precis påbörjat sin lektion men han kände igen mig direkt och hans elever frågade vem jag var och ville att jag skulle vara med på lektionen, skitkul, men jag hade inte möjlighet att stanna, annars hade jag kanske gjort det, haha)
 - min musik och teaterlärare (han har jag visserligen träffat vid några tillfällen under åren, men han är alltid jättekul att träffa)
 - två tjejer som jag känner via Röda Korset, även om jag haft den ena som dagmamma eller något när jag var liten

Min svensklärare sa att han ska gå i pension nästa år, och så la jag till att det finns inte så många av mina gamla lärare kvar, och så svarade han att de inte orkar för att det blir värre och värre varje år. Och något som slog mig när jag gick där i korridorerna var att ljudnivån var fruktansvärt hög. Helt otroligt att det kan vara så.

Sedan var det jobb i Kupan som gällde. Det var jag och en till där och sista timmen var jag där själv, och det gick jättebra. Jag gillar verkligen att vara där, och idag var det en liten pojke på kanske 6 år som var jättesöt. Vi pratade om skräckfilmer och att han ville vara ett spöke, och allt möjligt. Så fruktansvärt gullig var han, och han tolkade även för sin pappa som inte var jättebra på svenska. Pojken däremot pratade helt flytande utan någon som helst brytning, och det är något jag verkligen gillar. Flyttar man till ett annat land ska man låta sina barn både lära sig det nya språket naturligtvis (även om den här pojken säkert var född i Sverige), och även lära dem sitt hemlands språk. Det är så synd med barn som inte kan sitt ursprungsspråk. Skulle det bli så att jag bosätter mig i ett annat land än Sverige och uppfostrar mina framtida barn där kommer jag definitivt prata svenska med dem.

Jag har i alla fall haft en trevlig dag, och dessutom fick jag min information från reseorganisationen idag. Det står vilket vandrarhem jag ska bo på och en hel massa annat. Ska verkligen bli spännande det här, även om jag är väldigt nervös också.

En (inte så) viktig (men ack så viktig ändå) "to do"-sak är det här:



Hur underbart hade det inte varit att ta med det till Australien? Jag är helt galen i SingStar, och en ABBA-version måste vara något av det bästa som skapats i The World of PlayStation. Så jag ska bara ta mig en funderare om det är värt pengarna, och kommer jag fram till att det faktiskt är det, ja, då vet alla vad som kommer få sin speciella plats i resväskan.

Att-göra-innan-Australien-lista

- Göra ögonkontroll och köpa nya linser
- Växla pengar
- Köpa minst en adapter
- Fixa klart alla försäkringssaker
- Läsa på om skatteregler
- Betala biljetten
- Klippa mig


Klippningen där på slutet är inte något jag Måste göra, men det behövs verkligen och det hade ju varit trevligt att se lite fin ut, nu när man ska lära känna en hel ny kontinent.

Jag har säkert glömt att skriva upp något, så om någon har en idé på vad det kan vara, skriv det till mig!

Tha's kompis var lite utav en besvikelse, eller rättare sagt, en stor sådan.

Det enda jag fick reda på (klickan två på natten av ett sms) var priset på ett inrikesflyg mellan Hanoi och Saigon (som jag efter lite efterforskning fick reda på var samma sak som Ho Chi Minh City, men även en stad i Tchad i Afrika). Det låg i alla fall på ca 1 000 kr t/r, vilket inte hjälper mig speciellt mycket egentligen.

Nu ligger jag alltså egentligen på noll i prisvetenskap, om man nu kan uttrycka sig så. Alla priser är gissningar och nu måste jag trots det bestämma mig för hur min rutt mer eller mindre ska se ut.

Jobbigt läge.

Nu har jag fått ett mail av resebyrån där hon kom med ett förslag som i teorin lät bra (det var jag som fick in henne på den banan), men när jag fått prisuppgifter och snabbt räknade ut vad det skulle kosta i runda slängar slopade jag det ganska kvickt. Enligt min uträkning skulle det landa på över 41 000. Så det förslaget slänger vi nog i papperskorgen illa kvickt.

Jag har försökt göra en gissningsuträkning på vad mitt senaste förslag från förra inlägget skulle kosta. Eftersom jag inte vet alls hur mycket en biljett mellan Hanoi och Hongkong kostar på den asiatiska marknaden är det svårt att säga något exakt, men jag skulle tro att kalaset landar på någonstans mellan 22 000 och 25 000 vilket antagligen är det bästa pris jag kan lyckas få.

Det jag väntar på nu är svar från Yas och Ako om de varit och kollat priser på resebyråer i Japan, samt att Tha (min reskompis i Vietnam) skulle kolla med någon kompis i Vietnam som jobbar på en resebyrå vad biljetterna kostar där. Manu fick också i uppdrag att undersöka saken, men antagligen blir det billigare utan extrabiljetter från Sydney.

Jag hoppas verkligen det här löser sig så fort det bara går.

Som jag nämnde i första inlägget var jag i Spanien förra året, och detta kan ses som en fortsättning på den tiden. Eller ja, det är det ju, tiden går ju alltid framåt så att säga, men vad jag menar är att jag hade en blogg redan då, och det här är fortsättningsbloggen på den. Adressen till den andra bloggen kan ni hitta här till höger, och även här:

http://mittlivsomaupair.blogg.se

Nu tänkte jag dra lite fort om bakgrunden till det här. Innan jag åkte till Spanien velade jag lite mellan Australien och just Spanien, och jag valde att förbättra mina spanskkunskaper i första hand. Men NU, har det alltså blivit dags att ta nästa steg.

Efter att haft orostankar över att mitt visum skulle dra ut på tiden och att jag inte skulle komma iväg innan jul, fick jag en glad överraskning när jag tidigare i veckan fick visumet i ett chockmail. Jag hade nämligen först och främst varit tvungen att åka till Malmö för att göra en lungröntgen, och sedan skickades allt till Berlin, och där meddelades jag att de vidarebefordrat allt till självaste Australien. Men som sagt, allting med visumet är klappat och klart.

Däremot är försäkringarna inte lika färdiga. Ska man vara ute i vida världen mer än 12 månader faller man nämligen ut ur svenska Försäkringskassan, men eftersom jag inte har någon hembiljett till nästa höst ännu vet jag inte exakt vilket datum jag kommer hem. Visumet gäller ju i och för sig bara ett år, men man vet ju aldrig vart jag tar vägen efter det. Jag kanske drar till Nya Zeeland en sväng efteråt. Jag får försöka fixa det här på något sätt trots allt. Det blir ju lite problematiskt om man råkar ut för något på resan och inte har någon försäkring i baggaget.

Min plan är även att ta en tripp till Japan och Vietnam av bara farten, och där måste jag i vilket fall som helst ha en extra reseförsäkring. Varför jag ska till dessa två länder beror på att jag i Spanien blev kompis med tre japaner, vi gick i samma klass nämligen. De som följt min tidigare blogg känner kanske till dem när jag säger att de kallas (av mig i bloggen alltså), Aki, Ako och Yas. Vem som är vem av Aki och Ako har jag glömt bort själv, det är en tjej och en kille, och de heter precis samma sak, det är bara ett litet hi i mitten av killens namn som skiljer dem åt. Fruktansvärt lätt att säga fel om man inte tänker sig för. Men i alla fall, de är alla tre i Japan just nu och jag hade jättegärna hälsat på dem när jag ändå är på den sidan jordklotet.

Vietnam då, jo en gammal kompis jag gått i skola med i sju år kommer därifrån, och slumpen hade bestämt att han skulle till sitt hemland en sväng i maj, vilket passar mig utmärkt. Min idé är nämligen att åka hem till Sverige lagom till studenten eftersom Lillebror slutar gymnasiet då, så därför tänkte jag passa på att besöka mina långt-bortifrån-kompisar samtidigt. Det är bara lite problem med biljetterna, men jag hoppas det löser sig fort. Det positiva är att jag inte behöver visum till något av länderna, och inte heller några extra vaccinationer eftersom jag redan har det skydd som krävs. Däremot är det en bra idé att äta lite malariatabletter i Vietnam, men det kan jag nog stå ut med.

Om vi nu ska hoppa över till Australien. Där hade jag tänkt försöka jobba och leva ett ganska normalt liv bland Sydneybor och aboriginer. Jag har tänkt åka med en organisation som heter Blueberry, och genom dem har jag två nätter i Sydney, de hämtar mig på flygplatsen och hjälper till med diverse saker som telefonkort och bankkort. Jag hoppas allt kommer gå som smort, även om jag är fruktansvärt nervös. Det var jag visserligen när jag skulle till Spanien också, men då hade jag ju gratis boende och fast "jobb" under hela tiden, vilket jag inte alls har den här gången. Organisationen ger mig i och för sig två jobberbjudanden, så man behöver förhoppningsvis inte gå helt sysslolös allt för mycket.

Dessutom är jag lite orolig för hur det ska gå med det sociala livet. Jag hoppas innerligt att jag snabbt kommer i kontakt med några trevliga typer, vill helst inte bli helt isolerad i det nya landet där nere. Men man måste försöka vara optimistisk och inte oroa sig för mycket. Det kommer säkert gå bra det där!

Manu, som några kanske kommer ihåg från tiden i Spanien, är i Sydney just nu, men åker tillbaka till Sydney 10:e december, men förhoppningsvis hinner vi träffas innan dess. Det skulle i alla fall vara superroligt. Dessutom kommer Ren, även han från förra bloggtiden, komma till Australien, om än inte Sydney, i början av december, så honom kanske jag också kan få lite draghjälp av.

Det här får räcka för nu, nu ska jag koncentrera mig på att försöka röja klart i mitt rum. Det har varit ett pågående projekt sedan jag kom hem till Sverige i slutet av augusti, och det skulle ju vara kanon om jag lyckas bli färdig innan den 29:e november...