Roadtrip i öknen

14.55 Måndag

Nu är det kanske dags för ett blogginlägg igen. Bäst att passa på när man har helt gratis Internet i ett par dagar.

Sedan jag skrev har jag haft fullt upp kan man säga. Massa flytter och fläng hit och dit. Som vanligt alltså.

I tordags sov jag alltså på mitt gamla vandrarhem tillsammans med tysken som på fredagsförmiddagen åkte vidare mot Sydney. Torsdagskvällen spenderades med honom och en fransk kille från campingplatsen. Vi spelade poker med riskorn som insatser, och vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans.

Fredagsnatten blev det camping för tredje gången. Vandrarhemmet var nämligen fullbokat, och så även ett annat vandrarhem jag ringde, så jag fick låna fransmannens (som förresten är från Nice, det du Sara) tält och en sovsäck och en tunn madrass av en brittisk kille. Den kvällen lagade vi trerättersmiddag tillsammans, vi tre.

Förrätt: Pumpasoppa
(britten bidrog med den)

Huvudrätt: Ris med grönsaker och omelett 
(fansosen hade ris och jag hade ärtor, majs och honungs"mustard" (översättningen är senap, men det var det INTE, så vet inte vad man ska kalla det, tjock sås kanske) och vi alla tre bidrog med ett par ägg var till omeletten)

Efterrätt: Fruktsallad
(britten hade en burk inlagda persikor och två små apelsier, jag hade två äpplen och fransosen en banan)

Så underbart gott det var, och lyxigt värre för backpackers. Plus att det är ju femhundra gånger roligare att laga mat tillsammans än om man är ensam.


Lördagskvällen var tänkt att spendera på ett annat vandrarhem där de hade gratis Internet (med WiFi på rummen) och jag hade bokat in två nätter där. Britten kom dock med idén att vi skulle åka till MacDonnells Ranges, besöka några nationalparker och campa där till söndagen. Jag ringde upp vandrarhemmet på lördagsförmiddagen och frågade om det var okej om jag flyttade fram min ankomst en dag, vilket gick hur bra som helst.

Så lite senare på lördagen, ungefär vid 16-tiden om jag minns rätt, var vi på väg i fransosens van. Det var tänkt att vi skulle åka till de östra delarna, men av någon anledning hamnade vi på vägen som gick västerut istället. Det gjorde inte så mycket eftersom det fanns saker att se även där. Det gick två vägar västerut och vi trodde att vi åkte på den norra av dem (det fanns en förbindelseväg mellan de två vägarna längre fram, men på den södra fanns det absolut ingenting att se), men till vår stora bestörtning visade sig att vi kommit åkande på den södra.

Vägarna i Australiens inre centrum är inte alltid asfalterade, rättare sagt, det finns fler oasfalterade grus/sandvägar där man måste ha fyrhjulsdrift för att ta sig fram än faktiskt asfalterade vägar. Vi hade sådan otur att vi hamnade på korrugerad (räfflad och helt hopplös) väg i ungefär 50 km. Den stackars vanen hoppade och skuttade som en galning, och vi var rädda att hela bilen skulle falla ihop. Ett sant australiensiskt äventyr med andra ord.

Vi körde och körde och till slut var vi tvungna att stanna eftersom vi körde mot solen och vi inte kunde se någonting framför oss. Vi lät solen gå ner och fortsatte vår skakiga färd framåt. När vi till slut nådde normalt underlag igen var glädjen stor, men vi kunde inte köra mycket fortare för det eftersom det var mörkt och kängrurna stod och lurade utmed vägkanten. Och inte bara kängurur utan boskap också. Inte helt kul att köra på något sånt mitt i natten, så vi puttrade snällt på i 50-60 för att undvika kollisoner med djuren.

Planen var att slå upp vårt läger någonstans så snart som möjligt, men av någon anledning missade vi alla graits campingplatser och hamnade till slut på ett ställe som heter Glen Helen. När vi kom dit möttes vi av en av de mest fantatiska syner jag någon upplevt. Glen Helen Gorge (översättning: bergsklyfta, klyfa, ravin) var starkt upplyst av campingplatsens ljusblåa sken och stjärnorna på himlen förstärkte skönheten i det hela. Så otroligt vackert. Helt magnifikt. Det var nästan värt att ha kört i 4,5 timmar och endast lagt 240 km bakom oss (jag vet inte varför jag skriver i km och inte i mil, antar att jag blivit för engelsktalande nu). Planen att åka österut hade för övrigt inneburit en enkel resa på 110 km. Lite felberäknat där alltså. Tur att vi fyllt dieseltanken innan vi lämnade Alice Springs.

Så, vi campade alltså på Glen Helen Resort och betalad 12 dollar var för natten, samma pris som inne i Alice. Vi lagade pasta med grönsaker till middag (supergott) och pojkarna stekte även lite kött till dem själva. Jag sov i tältet, fransosen i sin van och britten i sin swag. Precis som vanligt.

Söndagen började mycket bra med äkta franska crèpes (åh, så bra det är att ha en fransos i resesällskapet, det här var andra gången jag fick äta hans franska pannkakor, helt underbart!) med Nutella. Sedan bestämde vi oss för att åka lite helikopter. Det kostade 50 dollar för 7 minuter (tydligen en väldigt billig deal) och vi fick åka runt mellan bergsklyftorna och utsikten var spektakulär.

Därefter gick vi och badade i vattenhålet mellan bergen. 30 meter djupt skulle det visst vara, men vi kunde tyvärr inte kontrollera det. Vi hade inga badkläder så vi fick strippa ner till underkläder, men det gick bra det också. Superkul hade vi i alla fall.

Sedan bar det av österut mot Alice Springs igen. Vi stannade till på ett ställe som hette Ormiston Gorge och gick på en liten bergsvandring. Superkul det också.

Efter det hade vi dock fått nog av äventyr och körde direkt tillbaka till Alice Springs. Jag tog en snabb dusch på campingen och sedan åkte vi in till stan för att checka in på mitt vandrarhem. Även fransosen bokade en säng eftersom han ville använda Internet. Så han och jag delade på ett fyrabäddsrum med eget kylskåp. Efter incheckningen åkte vi och köpte pizza och åkte tillbaka till campingen för att äta dem där. Himmelskt gott och bara 11,95. Den bästa pizza jag ätit på mycket länge. När vi suttit och babblat ett bra tag på campingen åkte vi tillbaka till vandrarhemmet för att utnyttja vårt gratis Internet.

Just nu är jag ensam på mitt rum, eftersom fransosen var tvungen att åka och jobba. Men det har checkat in ett tyskt par här nu också som nyss gick in till stan för att köpa mat. Vi ska antagligen laga middag tillsammans. Alltid trevligt.

Jag tänkte försöka lägga upp lite bilder här snart också. Mitt problem är bara att jag hade femhundra miljoner bilder, och helst vill jag visa er alla, men det går ju inte. Så jag får helt enkelt försöka gallra så hårt det bara går, vilket antagligen kommer innebära en hel del jobb och tid. Kanske bäst att börja nu.


Kommentarer
Postat av: Mammica

Trevligt att du kommer ut och ser lite av landet, men en kompass hade nog inte varit helt fel!

Kul att du får lite gott att äta också och trevligt sällskap. Som vi har sagt tidigare borde bloggen kanske heta "Min mat i Australien"!

2009-09-14 @ 22:06:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0