Sista kvällen i Alice?

22.00 Måndag

Hej igen mina kära läsare!

Nu har jag en liten stund över till att berätta om de senaste utflykterna och bravaderna.

Jag och Seb packade ihop våra saker, tog hans (numera min) van och åkte söderut till Ayers Rock, även kallad Uluru av aboriginerna, The Olgas, även kallad Kata Tjuta, och Kings Canyon. Vi kom inte iväg förrän söndag morgon på grund av att vi blev försenade på lördagen.

Vi hade bunkrat upp rejält för att överleva ute på vägen och vi styrde kosan mot Uluru. Vi kom dock inte iväg förrän två timmar efter beräknad avfärd. Vi hade ställt klockan på fem, åkte till Coles för att köpa frukost och lite andra res-bra-att-ha-grejer. Men de öppnade inte förrän sex, så vi fick sitta utanför och vänta i 20 minuter. Därefter skulle vi åka och fylla tanken med diesel, men de öppnade inte förrän sju, så där fick vi också vänta ett litet tag. Men sedan kunde vi äntligen åka iväg.

Han har som sagt en van av märket Ford, från –83 eller något, men som fick en ny motor någon gång på 2000-talet tror jag. Så den går bra ändå. Och som ni vet är det vänstertrafik i Australien, så när jag tog över ratten var det med stor spänning. Men det gick bra, och allt som allt körde jag 500 km. Inte illa pinkat utan att ha kört på vänster sida mer än en gång tidigare i två minuter.

Söndagen spenderade vi inne i Ulurus nationalpark och tittade på solnedgången över stenen. Inte superintressant kanske. Man kan gå runt den också, men vi valde att inte göra det eftersom vi hade lite ont om tid och ork för det. Man kan även klättra upp på den, men aboriginerna vill helst inte att man gör det, så vi lät bli och tittade på när andra gjorde det istället.

Den natten sov vi i vanen på en grusväg en bit ifrån huvudvägen. Det är egentligen inte tillåtet, men vi ville inte slösa massa pengar på en campingplats, så istället lagade vi nudlar i mörkret och jag höll hela tiden utkik efter dingos. Men som tur var kom det inga och jag var så glad när vi till slut kröp ihop i bilen för att sova.

Måndagen var det tidig uppgång. Före solen till och med. Vi skulle nämligen se soluppgången över The big rock också. Så klockan fem var det uppstigning igen och när vi kom till nationalparken var det fem-sex bilar framför oss och parken öppnade inom fem minuter. Perfekt tajming.

Efter soluppgången åkte vi vidare mot The Olgas. Där bestämde vi oss för att gå en vandringstur på 7,4 km. Det skulle ta tre timmar, men vi gjorde det på 2 h 10 min. Duktiga vandrare var vi allt.

Därefter åkte vi mot Kings Canyon. Vi hade egentligen tänkt åka till någon av de två campingplatserna i området runt canyonen, men eftersom det började skymma och vi inte ville köra i mörker mer än nödvändigt bestämde vi (jag) att vi skulle stanna på en gratis rastplats och övernatta där. Betydligt bättre än att campa mitt ute på en väg, trots att varken vägen eller rastplatsen hade toalett.

På tal om att köra på vägarna under nattetid. Man ser så fruktansvärt många kängurur sittandes vid vägkanten när det är mörkt, och man ser ännu fler liggande döda utmed vägkanten dagtid. Tydligen blir de förvirrade och lockade av bilens lyktor och hoppar upp på vägen när en bil kommer körandes. Den israeliske killen berättade att han en gång väjt för två kängurur på vägen, men att den ena hoppat in i sidan på hans van när han körde förbi dem. Dumma djur det där. Fast häromkvällen kom det en wallaby till campingplatsen här och jag och Seb handmatade den med en skiva bröd. Så sött! Han (kängurun alltså, inte Seb) var bara några centimeter ifrån mitt ansikte. Mäktigt.

Tillbaka till vår road trip. Tisdagen var vi inte uppe fullt så tidigt som föregående morgonar, men vi åkte i alla fall iväg vidare mot Kings Canyon i hyfsad tid. Vi hade planerat att använda faciliteterna på ena campingen för att diska och duscha, men vi fick förhinder och fick strunta i det. Istället körde vi till ett annat gratis rastområde. Vår planerade 22 kms-vandring var nämligen mellan King Canyon och ett ställe som heter Kathleen Springs, och det var på det sistnämnda stället vi stannade. Där fanns vatten så vi kunde diska, men inte duscha. Vi ville börja vandringen därifrån, men visste inte hur vi skulle göra med bilen. Det blev till slut så att vi åkte till Kings Canyon Resort och frågade efter information och tips om vandringen där och lånade även deras telefon för att registrera oss. Ringer man inte tillbaka före en viss tid åker de ut och letar efter en, så det är alltid bra att registrera sig ifall man går vilse eller skadar sig på vägen.

Vi fick även rådet att ställa bilen i Kings Canyon och fixa lift tillbaka till Kathleen Springs, så det var precis vad vi gjorde. Vi fick lift av ett par från Gold Coast och kvinnan frågade om vi var härifrån och hon sa att jag hade en aning australiensisk accent. Sånt gör mig alltid superglad att höra. De var i alla fall jättetrevliga och körde oss utan problem till vår startpunkt.

Vi började gå 12.50 och hade enligt beräkningarna sex timmars vandring framför oss. Första dagen bestod av en etapp på 14 km, men eftersom vi är så snabba höll vi en hastighet på 4 km per timme och kom således fram 17.20 (vi tog tre pauser om 10, 15 och 10 minuter). Målet var en "campingplats" där vi skulle övernatta och vila ut. Överallt på vandringen var det stenigt och besvärligt, och "campingplatsen" var helt enkelt en liten sänka där det var platta stora stenblock med sand emellan. Vi satte upp tältet på en av sandplatserna och åt vår medhavda pastasallad vi hade en plastpåse. Det gäller ju att tänka ordentligt när man packar.

Vatten hade vi gott om med oss. Vi hade försökt ta reda på hur mycket vatten vi behövde och vi hade fått rådet att ta allt från 15 liter per person och dag till 1 liter per person och timmes vandring. Eftersom dag nummer två var beräknad till fyra timmars vandring (8 km) hade vi med oss 24 liter vatten. Stackars Seb bar på 20 liter i sin stora ryggsäck medan jag bar på resten i en mindre ryggsäck. Eftersom vi gick ganska fort och det inte var speciellt varmt drack vi inte så mycket vatten heller, och när vi kom tillbaka hade vi fortfarande en 10-literspåse oöppnad. Men det är alltid bra att ha för mycket än för lite.

Nåja, natten var skön och inte alls så kall som jag oroat mig för. Jag sov inte ens med långa byxor och långärmat (vilket jag gjort de två senaste nätterna här, det har varit iskallt!). Däremot var det blåsigt värre, plus att det började regna på morgonkvisten. Som tur var slapp vi det när vi påbörjade vår vandring igen klockan 9, efter att ha ätit frukost bestående av ägg- och tomatmackor.

Onsdagens vandring var alltså beräknad att ta 4 timmar, men eftersom jag räknat ut vår medelhastighet efter fyra kilometer föregående dag, visste vi att det antagligen skulle ta betydligt kortare tid än så. 11.40 kom vi fram till Kings Canyon, vilket innebar att vi tog lite längre tid på oss än på tisdagen, men å andra sidan fanns det mer att fotografera ju närmare man kom slutmålet.

Jag var helt slut när vi kom fram till vår van igen, men Seb påbörjade en till vandringstur. Det var nämligen så att vi inte såg själva canyonen så han bestämde sig för att springa dit. Jag skriver springa, eftersom turen var beräknad till 3-4 timmar, men han gjorde den på 1 h 10 min. Så därefter satte jag mig framför ratten och vi körde mot Alice Springs igen.

På vägen stannade vi tre gånger för att fråga efter framjobb, men fick inte något konkret napp på något ställe. Vi fick höra att ena av dem eventuellt behövde någon nästa vecka, så vi får se vad som händer. Det stället var samma som ringde mig i för ett tag sedan för att höra vem jag var, så de har redan information om mig. Men jag kanske ringer dem igen, bara för att kolla läget.

På grund av att vi stannade blev vi försenade och hamnade ännu en gång i en mörkersituation. Med 60 kilometer kvar till Alice Springs (det ska tilläggas att avstånden i Australien är enoooorma, vilket man verkligen märker när man bara vill hem igen, och vilket man kan se en liten del av i antalet kilometer jag körde, Seb körde ju minst lika mycket han också) tog vi en paus och åt en macka och lite nudlar för att bli pigga igen. Och till slut kom vi äntligen fram. Så oerhört skönt.

Sedan dess har det inte hänt mycket. Vi har varit på campingplatsen som vanligt och busat med brittiska Seb och israeliska Oren, plus lite annat folk som kommit och gått.

Ännu en gång vet jag inte vad som händer här näst eftersom jag inte bestämt mig för om det är en bra idé att åka norrut eller inte. Vi får helt enkelt se vad som händer framöver.

Här kommer en uppdatering från tidigare. Ikväll fick jag min andra hårklippning på campingplatsen. Första gången var det Katie som klippte lite i topparna och ikväll fick jag en ny frisyr av en riktig hårfrisörska. Det var nämligen så att häromdagen skulle jag klippa Orens långa hår lite grann, och då kom en kvinna som också bor här på campingen och frågade om jag var frisör, vilket jag ju inte är. Så då klippte hon hans hår istället, och sa att hon gärna klippte andras hår också. Så ikväll frågade jag henne om hon hade tid för mig och det hade hon alltså. Det var bara en liten trimning och jag erbjöd henne 20 dollar men hon tog bara emot 10. Så det var den billigaste klippningen jag någonsin fått, om man inte räknar med Katies såklart. Och det var dessutom ett halvår sedan jag klippte det ordentligt, så det var verlkligen på tiden.

Vad jag dessutom kan tillägga är att vi antagligen åker till Darwin imorgon. Så vem vet, nästa inlägg kanske kommer norrifrån.


Kommentarer
Postat av: Emily

Spännande att läsa om allt du hittar på! :) Låter som en trevlig vandring och jag skulle också vilja åka till de där platserna någon gång i en avlägsen framtid. Men jag måste gnälla på en sak, förstår att du måste skriva så här långa inlägg emellanåt, men kan du inte göra lite mellanrum mellan styckena? Mina ögon tappar fokus ibland... :P Snälla, snälla!! :) Ha det bra!! Kramar

2009-10-06 @ 10:13:20
URL: http://emilyskabliingenjor.blogg.se/
Postat av: Mammica

Nu kommer vi! Bokat och klart!

2009-10-10 @ 08:51:10
Postat av: Mammica

Håller med Emily! Ett extra radmellanrum skulle inte skada i så här långa stycken.

2009-10-11 @ 09:33:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0