Måndag 21.40

Det här är bara en halv uppdatering om vad som hänt sedan sist, och just nu befinner jag mig i Melbourne tillsammans med Mammica och Lillebror efter att ha kört från Adelaide via Great Ocean Road. I morgon bär det av till Sydney. Följande text är alltså inte det senaste som hänt, utan skrevs lördagen den 15:e. Resten kommer eventuellt snart, men det kan även dröja ett tag. Så blir det när man är upptagen mest hela tiden.

Jag har varit väldigt lat på senaste tiden med mitt bloggande. Ett hett tips är att ännu en gång checka Sebs (http://130409.over-blog.com)  blogg eftersom han lägger ner mer tid på den än vad jag gör.

I skrivande stund sitter jag på en liten buss någonstans i öknen omkring Uluru och Kings Canyon. Ja, jag har förflyttat mig från The Top End och Darwin till The Red Centre och Alice Springs.

Min mamma och lillebror flög in till Darwin natten mellan söndag och måndag, och jag och Seb hade tidigare på söndagen checkat in oss på vår gamla campingplats, fast i ett hus istället för en gräslätt som vi vanligtvis befinner oss på på sådana ställen.

Huset var rena rama lyxen eftersom vi hade bott två veckor ute på gatan i East Point. Nu hade vi helt plötsligt en riktig säng att sova i, en privat toalett med dusch, ett riktigt kök och kylskåp, platt-TV, luftkonditionering och takfläktar. VI fick till och med rena handdukar och tvålar. Himmelriket!

Nåväl, vi hämtade upp mina besökare mitt i natten, de skulle landa 2.30 men var en halvtimme försenade. Vi var rätt trötta vid det laget, speciellt eftersom vi hade haft en barberque tidigare tillsammans med Kata och Katie och ett gäng av deras kompisar. Det var sista gången jag träffade dem eftersom de åkte till Bali på måndagen.

De två veckorna innan min familj kom hit gjorde vi inte så mycket. Jag vet inte ens hur vi spenderade tiden, mer än att jag letade reda på femhundra olika saker inför roadtrippen med mor och lellebror. Så trött jag är på sånt nu!

En dag bjöd dock på två överraskningar på rad. Vi var inne i stan när vi plötsligt såg en av de tyska killarna som jag jobbade med på farmen och som vi även spenderade lite tid med på campingplatsen i Alice. Det var kul att se honom igen efter nästan två månader, och när vi stod där och pratade med honom kom en tjej vi träffade på nämnda campingplats förbi också. Hon och tysken känner inte varandra, men för mig och Seb var det superhäftigt att stöta på båda två helt plötsligt.

En annan dag fick vi också en överraskning, men en tråkig sådan. Seb hade köpt en liten BMX-cykel i Alice som vi jämt fått släpa på, men eftersom den fick plats i bilen var det okej att lasta in och ur den lite då och då. En tidigare dag hade han fått en ny cykel också. Vi satt och åt frukost vid sjön när vi plötsligt fick besök av en man som frågade om vi ville ha en cykel eftersom han skulle flyga till Perth och inte kunde ta den med sig. Seb som vill ha allt sa naturligtvis ja, och så blev han ägare till en vanlig stor blå cykel han döpte till Blueby.

Den tråkiga överraskningen var att en morgon stod inte cyklarna kvar vid sjön där vi ställt dem. Någon hade brutit upp kedjan och stulit dem. Sorgligt så det gjorde ont. Seb hade dessutom påbörjat en kul idé, han köpte nämligen klistermärken från alla ställen han besökt i Australien och satte dem på cykeln. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på förlusten.

Under de två veckorna vi spenderade vid sjön fick vi även en ny vän. Ollie. Ollie är en fågel. Och en tillgiven sådan. Han är en helt vanlig australiensisk vild fågel som efter en veckas matning till och med kunde äta bröd ur handen på oss. Vi upptckte att han hade ett par kompisar som vi döpte till Hollie, Mollie, Polly och Collie. Det ska dock tilläggas att vi bara såg två av hans kompisar, men resten av namnen hade vi som reserv.

I måndags när vi fick besök åkte vi alla fyra tillbaka till Lake Alexander och visade utbölingarna var vi bott större delen i Darwin. Vi tog även en simtur i saltvattnet.

Dessutom åkte vi till Crocodylus Park och tittade på 8000 krokodiler och matade dem. Vi fick även hålla i en babykrokodil, coolt.

Tisdagen spenderade vi I Litchfield National Park och badade i vattenfall. Det var dock lite läskigt eftersom vi föregående dag fått höra att där fanns sötvattenkrokodiler runt omkring i parken. De är dock inte så farliga om man inte retar upp dem. Saltvattenkrokodilerna som finns i havet och i Kakadu National Park däremot är människoätare.

På onsdagen bar det av till tågstationen för att hoppa på det legendarriska tåget The Ghan som går från Darwin till Adelaide via Alice Springs. Det var supersorgit att lämna kvar Seb på perrongen och jag saknar honom så enormt. Vi har spenderat två hela månader tillsammans, nästan 24/7 (de enda stunderna vi varit ifrån varandra har varit när vi varit på toa i princip). Man blir ganska fästa vid varandra under sådana omständigheter.

När vi tre svenskar kom fram till Alice Springs ett dygn senare, efter ett stopp på vägen i Katherine där vi åkte på en busstur och fick se bland annat Katherine School of the Air och Katherine Springs, bar det av till vandrarhemmet där vi skulle bo, innan jag tog de två andra på en liten rundvandring i stan.

På fredagsmorgonen blev vi upphämtade klockan 6 för att åka in till den riktiga öknen och få se vad jag redan sett en gång tidigare.

Första stoppet var Stuarts Well (där jag och Seb inte stannade när vi åkte hit) och jag och mamma red kameler (egentligen var det dromedarer, men av någon anledning kallas kameler dromedar och dromedarer kameler här, mysko.

Till slut kom vi fram till Yulara, som är samhället utanför nationalparken där Uluru och Kata Tjuta är (Ayers Rock och The Olgas på engelska för dem som inte minns det). Vi åt lunch där och sedan åkte vi för att gå runt Uluru. Det är en liten runda på 10,4 km och temperaturen låg på 40 grader. Behöver jag säga att det var tungt och jobbigt. Inte ens speciellt intressant att traska runt där. När jag och Seb var här skippade vi det, och det hade varit lika bra att göra den här gången också. Mamma fick ge upp halvvägs för att inte ta livet av sig..

Därefter fick vi svalka oss i en iskall pool innan vi såg solnedgången över både Uluru och Kata Tjuta, men jag föredrog första gången jag såg det eftersom man kunde se färgskiftningarna i stenen. Sedan var det dags för kvällsmat och därefter några välbehövliga timmar i swagen (en sorts utanpåsovsäckssovsäck som jag redan förklarat tidigare). Skönt.

Men det sköna varande inte tillräckligt länge eftersom vi blev väckta klockan fyra för att hinna se soluppgången. Dumheter, eftersom det inte var något speciellt med det heller. Även där föredrog jag första gången.

Därefter gick vi en vandring i Kata Tjuta kallad Valley of the Winds, en tur på 7,4 km som jag redan gjort en gång tillsammans med Seb Så det kändes väldigt onödigt att göra det igen, men det är väl alltid bra att motionera lite. Suck.

Sedan bar det av till kulturcentret där vi även åt lunch, och just nu är vi cirka 40 minuter från Kings Creek Station. Vi stannade till på en rastplats för två minuter sedan, och på just den rastplatsen spenderade jag och Seb en natt. Kul att vara tillbaka där. Måste jag komma ihåg att säga till honom.

Idag blir det nog inte så mycket mer för oss hoppas jag. Man kan åka helikopter om man vill, men det har jag ju redan gjort i Glen Helen (tillsammans med Seb och Seb från England när vi gjorde vår roadtrip), så det hoppar jag över. Jag tror de har kameler också, men det kan jag ju också hoppa över, så jag vet inte vad jag ska göra i eftermiddag.

I morgon blir det promenad igen. Jag vet inte exakt hur lång den är, men skulle gissa på 7-8 km för att kolla på Kings Canyon. När jag var här senast såg jag faktiskt aldrig själva canyonen eftersom vi gick på 22kms-tvådagarsvandringen Giles Walk, och när vi kom fram till Kings Canyon var jag för trött för att orka klättra upp där igen. Tur, för annars hade jag antagligen gjort den en andra gång nu också. Men lite planerade jag ju faktiskt för just det.

För övrigt är det äckligt varmt med temperaturer på 40-sträcket när det är som varmast, men vi klarar oss rätt bra ändå. Det ska bli skönt att sova i en swag för antagligen sista gången inatt, och sedan kommer vi tillbaka till Alice på söndag och flyger till Adelaide på måndag.