16.57 Tisdag

Tänk va, här sitter jag och äter svensk hönökaka med svensk vegetarisk pastej på andra sidan jordklotet. Inte klokt vad tekniken går framåt. Eller ja, det anses väl inte så konstigt att kunna frakta med sig mat på resor nu för tiden, men jag tänkte mer i jämförelse med tiden runt sekelskiftet för 109 år sedan.

Jag var hos min lokala optiker innan jag åkte tillbaka till Australien, och där hamnade jag i en konversation med en annan kund. Hennes farfar hade nämligen åkt till Nya Zeeland och kommit tillbaka när hennes pappa var fem år. Pappan var född 1897, så det innebär dels att den här tanten i fråga var rätt gammal själv, och dels att farfarn måste ha seglat hela vägen till Nya Zeeland. DET måste ha varit ett riktigt äventyr.

Idag tar det drygt ett dygn att flyga till Australien från Sverige, och Nya Zeeland ligger ännu lite längre bort, så tänk er bara hur lång tid en resa via båt måste ha tagit. Väldigt imponerande måste erkännas.

Vad som däremot antagligen inte drabbade seglarna förr i tiden är jet lag. Då hade man ju tid att ställa om dig vart efter man bytte tidszon. Det flöt ju på naturligt. Värre är det nu föt tiden. Jag har fortfarande inte helt kommit in i den nya rytmen, och efter att ha råkat somna om efter förra blogginlägget vaknade jag inte förrän efter ett. Då fick jag dock fart på benen och lagade varma mackor (varav en betod av hönökaka), men jag upptäckte för sent att vi inte hade någon ost hemma, så de blev rätt tråkiga med bara ketchup, ananas och krydda. Men det gick bra ändå. Sedan dess har jag tömt diskmaskinen, tvättat om omgång tvätt samt torktumlat och vikt en hisklig hög med kläder som bara låg och skrek åt mig. En och en halv timme tog vikningen. Så mycket kläder var det faktiskt.

Så nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av lite vila, det vill säga, datortid. Och sen kanske jag fortsätter läsa lite i min bok som mamma gav mig, Törnfåglarna. Den verkar faktiskt väldigt bra måste jag säga. Så med den kommer jag antagligen spendera rätt mycket tid den kommande tiden.