16.52 Lördag

Klockan 07.20 i morse knackade det på dörren.

Min första tanke var att det var Osa som glömt nyckel, men sen trodde jag det var ett paket till honom (de brukar komma omänskligt tidigt på morgonen), men eftersom det inte var en vardag slog jag bort den tanken också. När jag låg kvar i sängen en stund ringde det på telefonen istället och när jag inte sprang upp och svarade knackade det på dörren igen. Då masade jag mig upp och upptäckte två killar ståendes utanför dörren. Då trodde jag det var någon sorts försäljare eller religösa "inkastare".

Men se det var det inte. Jag fick en smärre chock när jag insåg att det var Ras som kommit, fyra dagar för tidigt och äckligt tidigt på morgonen dessutom. Jag låg ju och sov i det som skulle bli hans rum, och hade alla mina saker utspridda överallt, men han la sig och vilade på soffan medan jag fick fortsätta sova i min säng. Fast det var inte det lättaste. Jag hade blivit så uppstressad av hela situationen så jag somnade inte om förrän vid 9, och vaknade 45 minuter senare. Toppen.

Jag visade i alla fall honom runt i huset och förklarade både det ena och det andra. Jag tog honom även med på en liten guidad tur i samhället här för att visa var han hamnat någonstans.

Han verkar trevlig, och är så där typiskt svensk (blond och blåögd) och naturligtvis från Stockholm, precis som jag gissat. Vadå fördomsfullt att anta att alla svenskar man träffar på i utlandet är stockholmare? Det är ju faktiskt sant att de allra flesta är det. Men vi får väl se hur trevligheten håller i sig. Vi vet ju hur det gick senast jag delade hus med en stockholmsk kille.