22.57 Onsdag

Jag har alltid haft en liten lärare inom mig. Vissa skulle kanske kalla det besserwisser, men jag skulle vilja påstå att det bara är min lärare som överreagerar om så är fallet.

Jag har alltid älskat att lära andra, ända sedan sexårsåldern då jag lärde min bästis att ljuda. Sedan har det bara fortsatt genom åren. Nu senast har jag ju hjälpt till med läxorna i det här huset, och häromdagen upptäckte jag att kunskaperna i pluttifikationstabellen, förlåt, MULTIplikationstabellen, var inte speciellt bra. Därför såg jag det som min uppgift att rätta till problemet.

Jag gjorde i ordning ett test som jag själv fick göra första gången i fyran när jag var 10 fjuttiga år gammal, ett test med hela tabellen, från nollans till nians (minus 0 gånger 0), vilket resulterar i 100 tal exakt. Testet går ut på att lösa så många av talen som möjligt på fem minuter, och jag minns att jag gjorde det första dagen i femman och första dagen i sexan, för att jämföra och se om man blivit bättre med åren. Jag minns att i sexan löste jag alla talen på mindre än tidsgränsen och hade tid till att gå igenom dem på nytt, så det är målet med mina pojkar, som ju faktiskt går i sexan och åttan just nu. Deras resultat blev 53 respektive 78, vilket jag tycker är godkänt. Faktum är att de båda gillade det, och vill göra det varje dag för att bli bättre och bättre, vilket jag tycker är toppenbra. Duktiga små pojkar det där!

(Det ser för övrigt fruktansvärt ut att börja varje ny paragraf med ordet Jag, men det bara blev så, och orkade inte ändra det.)