17.40 Lördag

Min visdomstand går mig på nerverna, bokstavligt talat.

Alltså, den (alla fyra egentligen, men just nu är det den vänstra nedersta det gäller) har hållit på och försökt kämpa sig upp i två år nu. Det senaste året har det gjort superont veckovis. Det värker en vecka, sedan går det över för att ett par månader eller veckor senare göra ont igen. Den här gången är det svullet och jag kan inte ens stänga munnen ordentligt. Det har medfört att jag inte kan prata riktigt som man ska heller, kan till exempel inte säga George Street utan att det låter fel, inte heller Couchsurfa. Det låter bara dumt och roligt när jag försöker mig på det.

Ikväll blir det förhoppningsvis pizza med Mary. Om jag nu klarar av att äta det utan att det sticker till för mycket i tanden. Strax ska jag i alla fall åka in till stan och träffa henne igen.

I morse vaknade jag förresten vid 7.30, och två sekunder senare frågade Le om jag ville till stranden. Ry och Vi är i Armidale på rugbyläger, så han måste ha med antingen mig eller någon annan vuxen om han vill surfa. Så jag sa okej, eftersom det verkade vara en toppendag. Men sedan visade det sig att hans kompis pappa kunde följa med istället, så det blev som så här att jag åkte till Manly själv och de åkte till en annan strand. För inte kunde jag bortse från det faktum att det var varmt och soligt och att jag ändå var uppe och höll på att göra mig i ordning för stranden. Två härliga timmar låg jag och gottade mig i sommarsolen (trots att det är höst här så är det alltså riktig sommarvärme vissa dagar).

Visst är det härligt med sommar? Men fruktansvärt "ohärligt" med en tand som värker. Kan inte tanden växa upp och solen stanna kvar ännu några månader?