Aussie på svenskt café

16.50 Torsdag

Igår var en händelserik dag, elelr ja, mer händelserik än de senasta dagarna då jag blivit väckt 6.30, ätit frukost, spelat Spyro i ciruks 6 timmar (alldeles för mycket, jag vet!), ätit lunch, städat ett par timmar, slappat, kollat på tv, ätit middag och kollat på tv. Igår hade jag nämligen bestämt en träff på det svenska cafét inne i Sydney. Jag var senast där på Lucia när jag hjälpte till i cafeterian, men trots det kom de ihåg mig där. Måste ha gjort ett intryck för det första en av volontärerna där sa var "Hej Anna!". Najsigt.

Tillbaka till min träff.

När jag var i Armidale dagarna innan veckan på Leconfield bodde jag hos en mamma och hennes dotter, och det var denna dottern jag träffade igår. Hon pluggade i Uppsala ett år (ja, jag har skrivit det innan, men för dem som inte kommer ihåg det), så hon kan en hel del svenska och älskar allt som har med Sverige att göra. Dessutom är hon väldigt trevlig, så det var kul att träffa henne igen. Vi pratade dock engelska hela tiden eftersom hon är för feg (mohaha) för att prata svenska, vilket kändes konstigt för mig eftersom jag hörde svenska runt omkring mig hela tiden, men inte pratade det själv. Med ett undantag. En kille jämte mig frågade när cafét stängde, och det enda jag svarade var "Jag vet inte, ganska sent tror jag". Bara genom det lilla svaret kunde han höra att jag var från Halmstad (vilket jag ju egentligen inte är och halmdstadbor generellt tycker att jag pratar konstigt). Han själv var från Halmstad också, men jag pratade inte överdrivet mycket med honom, eftersom jag inte ville dissa min aussievän.

Jag åt förresten en dajmtårta och hon åt dajmtårta, kanelbulle och köttbullsmacka. Så mycket svenskare kan det inte bli.

När jag kom hem 21.30 stupade jag i säng direkt av utmattning och vaknade inte förrän EFTER 6.30 eftersom jag knappt hörde när folket i huset började stöka runt. Så trött var jag. Och när de åkt iväg till skola och jobb somnade jag om och vaknade inte förrän 10. Det innebär 12 timmars sömn. Kan det bero på att jag ofrivilligt sovit alldeles för lite under veckan som gått?

Vi har fortfarande inte Internet där hemma, trots att det skulle komma idag. Och i morgon är det helgdag, så kommer det inte igång senare ikväll så blir vi nog utan Internet hela påskhelgen också. Känns lite surt. Tre hela veckor utan Internet och minimal kontakt med omvärlden, det börjar kännas jobbigt nu. Även om jag inser att man klarar sig rätt hyfsat bra ändå. Hee däremot är fruktansvärt frustrerad och irriterad och har aldrig varit utan Internet så här länge i hela sitt liv. Stackars lilla flicka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0