Efter campingen

21.45 Måndag

Nu är jag alltså tillbaka i civilisationen igen, och det kanske är dags för en liten campinggenomgång. Bilder kommer i ett senare inlägg.

Vi bodde i en nationalpark vid en lagun, med både inhägnat vatten (så att hajarna inte skulle komma dit) och öppet vatten. Jag badade för övrigt på båda ställerna, och såg en stingrocka simma förbi mig. Coolt.

Två tält hade vi, det ena hade två rum, varav jag och koreanskan delade på ett, mamman och yngsta sonen delade på ett, och tyskan och äldsta sonen delade det andra. Andra natten kom tyskan över till oss andra för äldsta sonen hade en sleep over med några vänner i det andra tältet.

Det var mycket folk där, och speciellt ungar. Barnens två tjejtvillingkusiner på 10 år var roliga, speciellt den ena, som hela tiden satt i mitt knä. De sminkade mig rosa i ansiktet med massa puder och läppstift och hade jättekul åt det. Jag hade kul jag också. Det fanns andra barn där också, och alla älskade mig, och ingen ville att jag skulle åka hem så fort. Vi gick bland annat på en bush walk som innebar att klättra upp för ett "vattenfall" (det var knappt något vatten alls) på en massa stenar och klippor i en näsan rät vinkel. Lite smått farligt, men rätt kul samtidigt. De fångade även "yabbies" och lekte med. Jag har inte hittat någon svensk översättning, men det är en sorts kräftdjur i alla fall.

Jag blev väldigt brun på axlarna (inte så att jag blev bränd) trots att jag hade massa solkräm på mig hela tiden. Och jag har fått lite mer färg på resten av kroppen också, trots att jag inte solade speciellt mycket. Au pairen däremot låg och stekte en hel del, hon kommer säkert få hudcancer, det påstod till och med ungarna.

Några vilda djur såg jag också. Bland annat några söta små wallabys och gigantiska ödlor. Bilder kommer senare. Idag, här hemma, har jag sett en hel del konstiga fåglar, som jag tyvärr inte tog kort på eftersom kameran låg hemma. Men det var en färgglad (blå, röd, gul och grön) papegoja som inte kunde flyga, den var jättesöt och jag tyckte jättesynd om den. Den hoppade omkring och ramlade stup i kvarten, den stackaren. Sedan såg jag en smal fågel med lång och spetsig näbb som gick och vickade på halsen hela tiden, jättelustigt.

Allt som allt var det en trevlig helg och jag hade gärna stannat där längre, om koreanskan hade velat det också. Men nu ville hon inte det, så då åkte vi hem istället. Och ska sanningen fram så föredrar jag en riktig säng framför luftmadrasser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0