(Det här inlägget skrev jag på mitt rum igår kväll, men jag orkade aldrig gå till ett Internetcafé för att logga in och publicera det. Jag var för trött, så jag har väntat tills nu, vilket innebär söndagsförmiddag. Tydligen har mitt vandrarhem fritt Internet, men av någon anledning loggades jag ut från det, eller Internet funkade inte, trots att jag var inloggad, jättemysko. Så nu sitter jag på ett Internetcafé i närheten där man får rabatt om man visar upp rumsnyckeln.)

Jag tänkte dra de senaste dagarna här nu. Och tänk på att jag ligger tio timmar före er där hemma i kalla Norden, så just nu i skrivande stund är det lördagskväll för mig, samtidigt som det är lördagsförmiddag hos er. Det här kommer bli ett långt inlägg, så se till att ha tid att läsa igenom det. Mina uppdateringar kommer inte så ofta, så då får jag skriva längre inlägg.

Torsdag

En mycket bättre dag än föregående dagar. Först och främst var jag ute på strapats med den svenska tjejen på rummet. Vi gick bland annat till min organisation och jag fick kolla på ställen jag kan bo på. Jag tror jag ska bo hos en värdfamilj, i alla fall över jul. Det kostar 260 dollar (ca 1300 kr) i veckan, och då ingår mat och Internet också. Den enda nackdelen är att risken finns att jag hamnar en bit utanför Sydney centrum, men det får vara okej. Jag vill ha något ställe att bo på så fort som möjligt.

Sedan mötte vi två upp de holländska tjejerna och vi åt lunch tillsammans och gick runt i Sydney. Jag hittar fortfarande inte till saker och ting, för när jag skulle gå hem från tågstationen själv gick jag helt fel. Istället för att kanske ta 10 minuter till vandrarhemmet gick jag runt i säkert en halvtimme och virrade. Mitt lokalsinne är verkligen lika med noll.

Nåväl, därefter sa jag hej då till svenskan för hon skulle vidare till Brisbane, och sedan mötte Manu upp mig. Vi tog tåget och bussen hem till honom, och sedan hjälpte jag till lite smått med middagsförberedelserna. Det var nämligen ingen fest som jag råkat missuppfatta det som, utan bara en middag med vänner. Alla utom jag och Manu var från Turkiet, men alla var trevliga även om jag kände mig lite malplacerad när de pratade om andra folk de kände och sådant där. Men det gick bra ändå. Vi åt pallea, tortilla de patatas, sallad och två olika efterrätter. Jag var proppmätt, eller rättare sagt, jag kunde inte äta mycket trots att jag visste att jag borde vara hungring, men det bara gick inte.

Folket gick hem vid halv två-två-tiden och då var jag kalastrött. Manu fixade en säng till mig, bestående av två små soffor ihopsatta så att det blev som en liten hage för mig. Jag kände mig som en bäbis i en vagga där jag låg, men det var jättemysigt.

Fredag

Jag vaknade före Manu (vid nio-halvtiotiden) så jag gick upp till hans rum och väckte honom, mohaha. Vi åt frukost en stund senare och sedan glodde vi på tv en stund, pratade, och tittade på Festen. Festen var en dansk dogma film med engelsk text. Jag försökte förstå utan att läsa texten, vilket gick sådär. Min danska är inte toppenbra, så det var tur att jag kunde läsa mig till vad som sades också.

Vi gjorde egentligen inte så mycket mer, men rätt som det var var klockan fyra, och då satte han mig på en buss och vi sa farväl ännu en gång. Nu kommer vi inte träffas på ett bra tag igen, eftersom han åker till Spanien på måndag, och jag ska förhoppningsvis stanna kvar här ett bra tag till.

Jag hade egentligen tänkt växla mina resecheckar till riktiga dollar, plus gått till organisationens huvudkvarter och lämnat in lappen om att jag vill bo hos en värdfamilj, men inget utav det hanns med för jag var tvungen att köpa mat (två ägg/salladsmackor plus vatten) eftersom jag höll på att dö av hunger efter frukosten.

Så jag går runt med ytterst lite pengar i plånboken, men försöker klara mig så gott det går ändå. Jag vet inte hur mycket pengar jag hade igår, men det är enbart sparande som gäller tills jag kan växla resecheckarna på måndag.

Jag betalade även min vistelse på vandrarhemmet, för jag skulle vara tvungen att fixa ett nytt ställe att bo på för kommande natt. Det var nämligen fullt så där stod jag utan ställe att bo på, men, men. Jag borde ha betalat för tre nätter, men av någon anledning sa han i receptionen att jag bara skulle betala för två och att den första redan var betald. Jag fattade ingenting, men sa inte emot i alla fall. Jag tänkte att om de säger att jag ska betala en natt till när jag checkar ut, så skulle jag naturligtvis göra det. Annars får det vara deras eget fel.

Senare på kvällen åkte jag till holländskornas nya vandrarhem (På vägen dit pratade jag med Mammica i mobilen, mycket trevligt!) och umgicks lite med dem. De lagade mat tillsammans med en annan tjej från Holland som de kände sedan tidigare, och vi satt och snackade tills jag åkte hem med tåget igen vid elvatiden. Då hade jag även fixat ett nytt vandrarhem för lördagen. Det skulle vara samma som tjejerna skulle byta till på söndag, och det var smidigare om jag flyttade hit direkt. Annars hade jag ju behövt flytta en extra gång.

När jag kom tillbaka till mitt vandrarhem var det full rulle på rummet. Det var massor med människor i det som inte bodde där, och alla drack och sjöng och lekte och hade sig. En belgisk tjej som var ny i rummet ville sova, vilket jag också ville, och efter ett tag gick folket i alla fall. Jag hann prata lite med Mammica igen på Skype innan jag sov, trevligt igen.

Lördag

Dagen innebar en hel del problem. Först och främst hittade jag inte till vandrarhemmet jag skulle till och jag höll på att svettas ihjäl i värmen där jag släpade på mina jädrans väskor. Till slut kom jag i alla fall fram, och då visade det sig att killen jag pratade med igår inte bokat något rum åt mig. Som tur var fixade det sig ändå, men jag var orolig ett tag där. Receptionisten gav mig en dollar i rabatt för att jag fått det så besvärligt, men jag vet inte om det är för varje natt, eller bara den första. Dessutom kunde jag betala med resecheckar, vilket jag gjorde med glädje så att jag kan behålla mina vanliga dollar.

Efter allt slit och väntan på att få ett rum bekräftat var planen att åka till Manly beach med färjan med mina holländska väninnor. De åkte innan mig eftersom jag blivit sen, och därför hade jag massa problem med att hitta dem på stranden. Men det lyckades till slut det också.

Rätt som det var på stranden hejade en tjej på mig, och det visade sig vara en av tjejerna från middagen hos Manu. Det var jättekul att träffa henne igen, det känns som jag nästan känner lite folk i Sydney nu, haha. Vi har bytt nummer, så vi får väl se om det blir fler gånger. Hon ska stanna till januari någon gång, så man vet ju aldrig.

När vi kom hem från stranden (jag blev faktiskt brunare, speciellt fötterna och benen) åkte vi direkt till våra respektive vandrarhem och där var jag därefter.

Jag måste tillägga en dum sak. Jag hade i princip inte tid att äta under dagen. Frukosten bestod av luft. Lunchen bestod av en juice och en fralla naturell. Middagen bestod av en liten grekisk sallad, resten av juicen sedan lunchen, en och en halv lussekatt och en babybanan. Jag inser själv att det är jättekorkat att inte äta som man ska, men å andra sidan drack jag en hel del vatten under dagen och så köpte jag en smoothie som kan räknas till frukosten. Att dricka försöker jag vara mer noggrann med än att äta, annars vet jag att jag får svinont i huvudet och svimmar eller något sådant.

En lite roligare grej som faktiskt gynnade min plånbok var att när jag checkade ut sa de ingenting alls om att jag skulle betala en natt till. Däremot GAV hon mig tio dollar! Jag tror att det var för nyckeldepositionen, men jag tror aldrig jag betalade någon sådan, så där fick jag lite extra pengar, vilket jag inte hade någonting emot eftersom jag ju lever på lite mynt och femdollarssedlar just nu.

Övrigt

Jag la till den här kategorin för saker som är intressanta att veta:

Det är roligt att åka färja. Häromdagen tog jag och de holländska tjejerna en färja och bara åkte runt och såg oss omkring.

Trafikljusen vid övergångsställen är stressframkallande. De är gröna när man får gå över, men när man är halvvägs över byter de till blinkande rött. De blinkar jättelänge, och bilarna står så snällt kvar bakom linjerna. Trots att jag vet om det här är det emot principerna att börja gå över ett övergångställe när det lyser rött, även om jag vet att jag har gott om tid på mig.

På gatorna vid övergångsställena står det åt vilket håll man ska titta. Det är så i fler länder, men jag tycker ändå att det är lite för onödigt att skriva på marken vart man ska titta. Jag tittar ändå alltid åt båda hållen, vare sig bilarna kommer från vänster eller höger.

Det är vänstertrafik som gäller, inte bara i trafiken. Det är nämligen så att man ska stå till vänster även i rulltrappor, något jag alltid gör fel på, även om jag blivit bättre. Överallt annars brukar man stå till höger så att folk som vill förbi fortare kan springa om på vänstersidan, men här är det alltså precis tvärtom.

Nu somnar jag i vilken sekund som helst, så jag ska borsta tänderna och gå och lägga mig. Just har jag ingen plan för i morgon, men de två holländska tjejerna ska komma och bo här i mitt rum i morgon, så det ska bli trevlans.