Jag sitter nu i mitt rum med 10 sängar, och jag hatar det redan. Det bor visserligen en svensk tjej här, och hon är trevlig, men sen är det mest killar. Och dessutom ska hon resa vidare i morgon. Rummet är stökigt och jag trivs inte alls här.

Jag vill inte verka allt för negativ, men det är svårt att låta bli, för jag vill verkligen hem just nu. Hemlängtan är stor som jag vet inte vad. Jag vill inte vara ensam så här utan att veta vad jag ska göra. Alla andra som jag träffat på reser antingen tillsammans med någon annan eller är vana resande, vilket jag inte direkt är, inte på det här sättet i alla fall. Plus att de allra flesta är äkta backpackers och reser runt i hela Australien, medan min plan varit att stanna kvar i Sydney så gott som hela tiden.

Att bo på vandrarhem med tusen andra är inte min stil över huvud taget. Jag vill ha mitt eget place och ett bra jobb. Varför skulle jag vara tvungen att flytta till Australien för det?

Jag har kommit på att jag är väldigt självständig om jag bara får vara det på mina egna villkor. Jag vill kunna bestämma allting omkring mig precis som jag vill, vilket inte alls är möjligt här. Jag inser så klart att det är dumt att tänka så här när jag inte ens varit här en vecka, men jag saknar tryggheten där hemma något enormt.

När jag var i Spanien var det helt annorlunda mot nu, där hade jag trygghet också. Jag vill bara bort från det här nu!

Men, men, idag har jag fixat ett bankkonto, telefonnummer och skattenummer, och jag får mitt bankkort nästa tisdag. Ett rosa beställde jag.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället. Jag blir bara ännu mer hemsjuk då.