Äntligen

Nu har jag fått svar från resebyrån! Hon vad mig komma in till stan i morgon för att kolla av det hela. Så då är det inte mycket mer för mig att göra än att sätta mig på bussen och åka 4 mil bara för det. Får tänka efter om det finns något mer jag kan uträtta medan jag ändå är där.

Stressad

Hur kan det vara så att jag känner mig superstressad över att inte hinna fixa med allt innan jag ska åka? Jag vill verkligen få allting klart i god tid så att jag kan slappna av sista veckan, men just nu ser det inte så ljust ut. Fortfarande inget svar från resebyrån, trots att jag skickade iväg ett mail innan idag.

Jag känner mig så maktlöst stressad just nu.

Inga svar

Snart är den här arbetsdagen slut och jag har fortfarande inte fått något svar från resebyrån. Jag får nog ta och skicka ett påminnelsemail till dem och påpeka att jag ska åka ganska snart och att jag gärna vill veta när och hur jag ska åka runt i världen i maj och juni INNAN jag åker till Australien.

Dessutom väntar jag på svar från Spanair angående det plan som ställdes in när jag åkte hem från Spanien sista gången. Jag blev strandsatt i Madrid utan att få någon information om vilka rättigheter jag hade, och Spanair ska betala minst 200 euro som kompensation. Jag skickade ett väldigt formellt och juridiskt mail i förra veckan för att göra anspråk på dessa pengar som de egentligen skulle ha betalat ut frivilligt.

Vad trött jag blir på sådana som inte behagar svara i tid på saker och ting.

Biljettlängtan

Jag både längtar och inte längtar tills jag ska åka. Jag längtar därför att jag vill ut och göra något nytt, träffa nya människor och upptäcka världen. Men samtidigt vill jag inte iväg helt ensam, utan jag vill bara vara i Lund med EmsyPemsy, haha. Mina tankar är alltså ett virrvarr av känslor, men jag hoppas det blir perfekt när jag väl är där.

Det är alltså lite problems med biljetterna i maj, och jag väntar fortfarande på att resebyrån ska höra av sig. Det hade ju varit trevligt att veta om de kan hitta på något bra åt mig. Själva grejen är att jag ska åka på en så kallad halvårsbiljett, som är ungefär 2500 kr billigare än om jag åker på en ettårsbiljett, men för att göra det måste jag åka från Hongkong (det flygbolag jag åker med till Australien mellanlandar alltid där) senast 29:e maj, men jag hade velat vara i Japan och Vietnam till runt den 5:e juni. Så uppdraget resebyrån fick av mig var alltså att försöka ordna det hela på något smidigt sätt. Det är alltså därför jag just nu kollar mailen femhundra gånger om dagen, lite jobbigt, men så blir det.

Grundläggande planer

Som jag nämnde i första inlägget var jag i Spanien förra året, och detta kan ses som en fortsättning på den tiden. Eller ja, det är det ju, tiden går ju alltid framåt så att säga, men vad jag menar är att jag hade en blogg redan då, och det här är fortsättningsbloggen på den. Adressen till den andra bloggen kan ni hitta här till höger, och även här:

http://mittlivsomaupair.blogg.se

Nu tänkte jag dra lite fort om bakgrunden till det här. Innan jag åkte till Spanien velade jag lite mellan Australien och just Spanien, och jag valde att förbättra mina spanskkunskaper i första hand. Men NU, har det alltså blivit dags att ta nästa steg.

Efter att haft orostankar över att mitt visum skulle dra ut på tiden och att jag inte skulle komma iväg innan jul, fick jag en glad överraskning när jag tidigare i veckan fick visumet i ett chockmail. Jag hade nämligen först och främst varit tvungen att åka till Malmö för att göra en lungröntgen, och sedan skickades allt till Berlin, och där meddelades jag att de vidarebefordrat allt till självaste Australien. Men som sagt, allting med visumet är klappat och klart.

Däremot är försäkringarna inte lika färdiga. Ska man vara ute i vida världen mer än 12 månader faller man nämligen ut ur svenska Försäkringskassan, men eftersom jag inte har någon hembiljett till nästa höst ännu vet jag inte exakt vilket datum jag kommer hem. Visumet gäller ju i och för sig bara ett år, men man vet ju aldrig vart jag tar vägen efter det. Jag kanske drar till Nya Zeeland en sväng efteråt. Jag får försöka fixa det här på något sätt trots allt. Det blir ju lite problematiskt om man råkar ut för något på resan och inte har någon försäkring i baggaget.

Min plan är även att ta en tripp till Japan och Vietnam av bara farten, och där måste jag i vilket fall som helst ha en extra reseförsäkring. Varför jag ska till dessa två länder beror på att jag i Spanien blev kompis med tre japaner, vi gick i samma klass nämligen. De som följt min tidigare blogg känner kanske till dem när jag säger att de kallas (av mig i bloggen alltså), Aki, Ako och Yas. Vem som är vem av Aki och Ako har jag glömt bort själv, det är en tjej och en kille, och de heter precis samma sak, det är bara ett litet hi i mitten av killens namn som skiljer dem åt. Fruktansvärt lätt att säga fel om man inte tänker sig för. Men i alla fall, de är alla tre i Japan just nu och jag hade jättegärna hälsat på dem när jag ändå är på den sidan jordklotet.

Vietnam då, jo en gammal kompis jag gått i skola med i sju år kommer därifrån, och slumpen hade bestämt att han skulle till sitt hemland en sväng i maj, vilket passar mig utmärkt. Min idé är nämligen att åka hem till Sverige lagom till studenten eftersom Lillebror slutar gymnasiet då, så därför tänkte jag passa på att besöka mina långt-bortifrån-kompisar samtidigt. Det är bara lite problem med biljetterna, men jag hoppas det löser sig fort. Det positiva är att jag inte behöver visum till något av länderna, och inte heller några extra vaccinationer eftersom jag redan har det skydd som krävs. Däremot är det en bra idé att äta lite malariatabletter i Vietnam, men det kan jag nog stå ut med.

Om vi nu ska hoppa över till Australien. Där hade jag tänkt försöka jobba och leva ett ganska normalt liv bland Sydneybor och aboriginer. Jag har tänkt åka med en organisation som heter Blueberry, och genom dem har jag två nätter i Sydney, de hämtar mig på flygplatsen och hjälper till med diverse saker som telefonkort och bankkort. Jag hoppas allt kommer gå som smort, även om jag är fruktansvärt nervös. Det var jag visserligen när jag skulle till Spanien också, men då hade jag ju gratis boende och fast "jobb" under hela tiden, vilket jag inte alls har den här gången. Organisationen ger mig i och för sig två jobberbjudanden, så man behöver förhoppningsvis inte gå helt sysslolös allt för mycket.

Dessutom är jag lite orolig för hur det ska gå med det sociala livet. Jag hoppas innerligt att jag snabbt kommer i kontakt med några trevliga typer, vill helst inte bli helt isolerad i det nya landet där nere. Men man måste försöka vara optimistisk och inte oroa sig för mycket. Det kommer säkert gå bra det där!

Manu, som några kanske kommer ihåg från tiden i Spanien, är i Sydney just nu, men åker tillbaka till Sydney 10:e december, men förhoppningsvis hinner vi träffas innan dess. Det skulle i alla fall vara superroligt. Dessutom kommer Ren, även han från förra bloggtiden, komma till Australien, om än inte Sydney, i början av december, så honom kanske jag också kan få lite draghjälp av.

Det här får räcka för nu, nu ska jag koncentrera mig på att försöka röja klart i mitt rum. Det har varit ett pågående projekt sedan jag kom hem till Sverige i slutet av augusti, och det skulle ju vara kanon om jag lyckas bli färdig innan den 29:e november...


Mitt livs resa

Jag är en 20 år ung tjej ska åka till Australien.

Förra året var jag au pair i Spanien i 10 månader, och trivdes som fisken i vattnet. Jag fick dessutom smak på livet utomlands och har således bestämt mig för att åka lite längre den här gången. Det är däremot inte som au pair jag åker till sommaren, utan för att jobba och leva livet.

Det här får räcka som presentation för tillfället. Men jag kan lova att det uppdateras här inom kort!

Nyare inlägg
RSS 2.0